”Welcome to the world”

Något år efter att jag blev pappa jobbade jag en kort period i Freetown i Sierra Leone. Varje morgon brukade jag gå ut hur huset, svänga vänster, följa ett avfallsdike genom plåt- och träskjulen i Murray town, upp på Aberdeen road, förbi den gamla marknaden (i samband med kriget omdöpt till ”amputee camp”) och vidare ner mot bron över till kontoret i Mammy Yoko.

Efter ett par dagar började jag känna igen folk på vägen, efter några veckor stanna och småprata med dem och så småningom blev vi vänner och ett stopp på vägen, en kopp kaffe och lite småprat blev en lika naturlig del av morgonrutinen som att duscha eller äta frukost.

En av de nya vännerna, Foday, berättade att han skulle bli pappa. Jag såg samma stolthet och lycka som jag själv känt bara något år innan. Men han var också tydligt nervös, på gränsen till rädd. I hela Sierra Leone finns det i dagsläget totalt 78 barnmorskor och det är det land i världen som har högst mödradödlighet. Det finns alltså ingen annan plats på jorden där det är farligare att föda barn, att bli mamma.

Imorgon  inleder SVT sin dokumentärserie ”Why Powerty” med filmen ”Welcome to the world” som handlar om mödradödlighet och de olika förutsättningar som råder mellan länder så väl som inom länder. Varje dag nästa vecka kommer de sedan visa en ny film på temat fattigdom. Visningarna är en del av en global satsning och sänds samtidigt i en stor del av världen. Om du vill förstå Fodays blandade känslor är den här dokumentären att rekommendera. Samtidigt vill jag varna för att bilderna verkligen, verkligen är starka. Jag är glad att min vän inte såg det här innan hans dotter föddes – lyckligtvis utan komplikationer.

// Jesper Wiklund, Rädda Barnen

Inifrån en tonårsvärld

SVT1 sände igårkväll Dokument inifrån. En dokumentär inifrån en tonårsvärld där djungelns lag råder och vuxna inte släpps in. Men ikväll har vi släppts in. Vi har fått vara med när femtonåriga Sara berättar sin historia. Det är otäckt. Desto viktigare att vi tar vara på det vi fått bevittna.

Var går gränsen mellan vad som är övertalning och vad som är tvång? Det är en gråzon. Varför har man sex fast man inte vill? Varför säger man inte nej? Tonåringarna i filmen har olika förklaringar till varför, och tror att det är ganska vanligt. De har en vag och ofta överdriven bild av vad en våldtäkt är, berättar de i programmet Debatt som sändes efteråt. Och även när det inte är en våldtäkt eller ett övergrepp, så kan man må väldigt dåligt efteråt om man inte ville. Vare sig man är kille eller tjej.

Det är bra att det här kommer upp till diskussion. Det är inte alltid lätt för vuxna att veta var gränsen går för vad som är brottsligt, och än mycket svårare för tonåringar som fortfarande är barn. Under några dagar har TV, radio och tidningar fyllts av inslag om programmet och ämnet.

När jag chattade med tittare efter programmet http://svt.se/2.110265  slogs jag av hur stort behovet är att fråga och att samtala.

Vi hoppas att samtalet fortsätter.

/Åsa Landberg, leg psykolog, leg psykoterapeut

Sex mot sin vilja och sexuella trakasserier är vardag för många unga

Bilden av våldtäkten måste ändras skriver två forskare och en åklagare på Svd Brännpunkt. Okunskapen om vad en våldtäkt är innebär ofta att ingen ingriper och att omgivningen istället helt felaktigt fördömer offret. Ungefär hälften av alla allvarligare sexuella övergrepp mot tonåringar utförs av en jämnårig. Förövaren är någon som offret redan känner och som finns i kompiskretsen, i klassen eller på skolan. Och den som utsatts berättar ofta inte. De är rädda att vuxna inte kommer att lyssna och jämnåriga kommer att lägga skulden på dem. 

Det är smärtsamt att acceptera att dessa barn och ungdomar ibland har rätt. På Rädda Barnen träffar vi alltför ofta tonåringar som vittnar om just det här. Och det måste förändras! Utbildning om våld och sexuella övergrepp måste bli obligatorisk i alla utbildningar för yrken som arbetar med barn. Vi behöver ett nationellt kunskapscentrum om våld mot barn som kan samla och sprida kunskap. Och framförallt – vi måste börja i tid! Vi måste förändra attityder och beteenden hos de små barnen.

Ikväll sänder SVT1 Dokument inifrån-dokumentären ”Ingen riktig våldtäkt”.  Jag kommer att chatta med tittarna efter programmet.

Sexuella trakasserier är vardag för barn i våra skolor skriver Dagens Nyheter. Det gäller högstadielever, men även yngre barn på mellanstadiet och lågstadiet. Både flickor och pojkar drabbas i så hög grad att beteendet normaliserats. Händelserna bagatelliseras ofta av vuxna. Ord som hora, fitta eller bög används som skällsord och accepteras. Det är djupt oroande.

Vi måste förhindra att sexuella trakasserier bagatelliseras och normaliseras! De sätter alltför ofta djupa spår hos de pojkar och flickor som drabbas.  De attityder som accepterar ett sexualiserat språk eller sexuella ofredanden är också nära besläktade med de attityder som förminskar grövre sexuella övergrepp och skuldbelägger offren.

Åsa Landberg, leg psykolog, leg psykoterapeut

Hur vi jobbar för att barn inte ska utnyttjas i Senegal

I ett reportage förra veckan i programmet Korrespondenterna i Svt visades exempel på senegalesiska pojkar som lever skilda från sina föräldrar och tvingas tigga åt sina religiösa ledare.

Och så är det; i Senegal finns många tusentals barn som av sina föräldrar skickas till koranskolor för att få en religiös utbildning. De löper risk att utnyttjas och tvingas tigga pengar som sedan ska gå till koranlärarna. De lever ofta under svåra förhållanden och kan utsättas för våld om de inte driver in tillräckligt med pengar.

I Senegal stödjer vi enskilda organisationer, som till exempel ENDA Jeunesse Action, som hjälper arbetande barn och andra barn och unga i utsatta situationer. http://eja.enda.sn/ Tillsammans med våra partnerorganisationer arbetar vi med att sprida kunskap om alla barns lika rätt till skolgång, hälsa och skydd mot våld och övergrepp.

Vår samarbetspartner från ENDA Jeunesse Action i en av de skolor i Dakar där vi är verksamma. 

Genom vårt stöd får barn – som tidigare inte haft möjlighet att gå i skola – tillgång till undervisning, första hjälpen-vård, vuxna som lyssnar på det som de tycker är viktigt och möjlighet att träffa andra barn för att leka och stötta varandra.

Undervisning, bollsport - och lek – i en skola i Dakar.

Ungdomar som är för gamla för att komma in i den vanliga skolan får möjlighet att lära sig ett yrke.

Varje måndag är det frisörskola i en av Dakars förorter för ungdomar som här kan få möjlighet att lära sig ett yrkeshantverk.

Rädda Barnen stöttar även barns egna organisationer, som till exempelvis afrikanska rörelsen för arbetande barn. Vi ser till att barn lär sig om Barnkonvention och på så sätt kan hävda sina rättigheter. Vi stödjer barns egna initiativ att informera andra barn om risker med att komma ifrån sina föräldrar och att utnyttjas av hänsynslösa arbetsgivare.

Vi är övertygade om att religiös utbildning kan komplettera, men absolut inte ersätta, vanlig skolgång där barn lär sig läsa, skriva och räkna.

Dakar, 2012-03-21
Eva Molt, Rädda Barnens regionchef för Västafrika