Det gör ont att lyssna

Jag lyssnar på dokumentären Den fastspända flickan i P1. Det gör ont att lyssna.

Alla människor har rätt att bemötas med respekt. Oavsett om de är barn eller vuxna. Oavsett social status. Oavsett om de är patienter inom psykiatrin eller inte. Oavsett om de är lätta att ha att göra med eller krävande och besvärliga.

Dokumentären berättar om Nora. Ett barn som utsätts för våld och övergrepp, ett barn som inte haft det stöd hon behövt i familjen kränks på nytt. Och på nytt… och på nytt… Hon kränks just av de människor som avlönas av skattebetalarna för att skydda, stötta och hjälpa. Hon slussas mellan olika boenden, skadar sig själv och säljer sex till vuxna män utan att personalen ingriper. När hon utsatts för en våldtäkt som är så grov att skadorna leder till sjukhusvård försummar man att utreda brottet.  Hon möts av en iskall och maktfullkomlig psykiatri som säger nej till det mycket rimliga önskemålet att få en kvinnlig behandlare.   Hur kan det bli så här?  Ni som inte har lyssnat borde göra det nu. Även om det är smärtsamt att lyssna så behöver vi veta. Annars kan vi aldrig förändra.

Inom hälso- och sjukvården finns en stor okunskap om barn som utsatts för våld eller övergrepp. Idag är det fullt möjligt att utbilda sig till socionom, läkare eller psykolog utan att ha med sig grundläggande kunskaper om våld och övergrepp. Så kan vi inte ha det.

För att åtgärda kunskapsbristen krävs att sådan utbildning blir obligatorisk på de universitetsutbildningar där studenterna kan komma att arbeta med barn och unga. Vi behöver också ett kunskapscentrum för frågor om våld och övergrepp. Dit skulle vilsna professionella kunna vända sig för att få kunskap och goda råd!

Trots att jag mött många flickor och pojkar som berättat om att de bemötts med bristande respekt av myndigheter efter upplevelser av våld och övergrepp är det svårt att begripa att det kan gå till så här.

En gång till. Jag lyssnar en gång till.

//Åsa Landberg, Leg. psykolog, leg. psykoterapeut. Arbetar med barn som utsatts för våld och sexuella övergrepp hos Rädda Barnen

Mörkertalet är stort – barn säljs i Sverige

Tänk att du lever i ett land där man säljer barn. Tänk att du lever i ett land där treåringar utnyttjas för att stjäla. Där både pojkar och flickor tvingas att stjäla eller tigga och lever i social misär. Där både pojkar och flickor säljs för sexuella ändamål. Tänk att det handlar om barn från andra länder som söker skydd, barn som är tillfälliga gäster i landet men också barn från ditt eget land.

Tänk att du lever i ett land där de barn som utsatts för människohandel varken får skydd, stöd eller upprättelse.
Tänk att du lever i Sverige!

I går presenterades en ny rapport om människohandel och barn beställd av regeringen.  Det är bra att den skrivs, bra att de utsatta barnen uppmärksammas. Men det är en fruktansvärd läsning.

166 barn som misstänks vara utsatta för människohandel under en tvåårsperiod har identifierats. 166 fruktansvärda berättelser om barn som svikits av vuxenvärlden. Vi kan bara spekulera i hur stort mörkertalet är. När man frågat barn i Sverige så säger knappt en av tio av de som utsatts för våld eller övergrepp att de berättat för någon professionell.  Kan vi tro att det är lättare för de barn som utsatts för människohandel att berätta? Knappast!
 
En flicka, cirka 13 år, påträffas i en affär där hon stjäl väskor. Hon är från början inte ensam men när en vakt ser henne stjäla och tar fast henne så försvinner de medföljande vuxna. Flickan omhändertas omedelbart enligt LVU 6 § och placeras på en SIS-institution. Vid flera tillfällen försöker de vuxna personerna hämta flickan.
 
För inte så länge sedan var den allmänna uppfattningen att människohandel av barn inte förekom i Sverige. Jag upplever att kunskapen idag är större men alltför många vuxna väljer att blunda.  Med tanke på det är det positivt att de 166 barnen uppmärksammats. Men det är så tungt att läsa om hur stora bristerna är. Hur många barn som lämnat landet eller gått under jorden innan myndigheterna hunnit ingripa, hur många barn som inte fått skydd eller stöd.

Ett av tre barn i kartläggningen är ensamkommande flyktingbarn. Utan föräldrar är de extra sårbara och försvarslösa mot cyniska vuxna.

Ett av tre barn är svenskt. De är oftast utsatta för sexuell handel och i princip helt missade av socialtjänsten och andra myndigheter. Det är istället Rädda Barnen, Stadsmissionen och Erstadiakoni som har uppmärksammat dem.

En 17-årig flicka som vid 8 års ålder har blivit upplockad av en närstående man som har utnyttjat henne i ett pedofilnätverk. Hon har utsatts för svåra sexuella övergrepp. Hon har sålts också till andra män. Mannen har polisanmälts men anmälan har inte lett till åtal. Flickan har varit placerad i flera behandlingshem och på institutioner. Hon är starkt beroende av mannen som under många år utnyttjat henne. Han har också vid flera tillfällen försökt hämta henne från nuvarande placering.
 
Idag är jag glad över att barn utsatta för människohandel i Sverige har uppmärksammats. Men djupt bedrövad över att de finns, och över att de inte får det skydd, det stöd eller den upprättelse de har rätt till!

//Åsa Landberg
Leg. psykolog, leg. psykoterapeut. Arbetar med barn som utsatts för våld och sexuella övergrepp

 

Krama mig försiktigt!

Tom är bara några månader och ensam hemma med pappa. Han skriker. Pappa försöker trösta honom och när han inte lyckas lyfter han upp honom och skakar honom hårt gång på gång. Tom blir tyst. När han varit tyst en lång stund ringer pappa efter en ambulans.

 
Varje år kommer mellan tio och tolv spädbarn till Astrid Lindgrens barnsjukhus med skador efter att ha blivit hårt skakade av en vuxen. Majoriteten har fått hjärnskador för livet. En femtedel dör.

 
Jag arbetar sedan många år tillbaka med våld mot barn. Jag har sett alla de negativa konsekvenserna och det har påverkat mig genom att jag tar väldigt kraftigt avstånd från allt våld. Just våld mot spädbarn väcker särskilt starka känslor hos mig. För att de är så värnlösa. För att skadorna är så förödande. Men också för att våldet många gånger hade kunnat stoppas! Bara genom information.

2008 genomförde Rädda Barnen en stor kampanj i samarbete med Aftonbladet och MIO-gruppen på Astrid Lindgrens barnsjukhus för att informera om riskerna med att skaka spädbarn.  Genom forskning vet vi att information kan förhindra det oerhört skadliga skakandet av spädbarn. Rädda Barnen gjorde en egen undersökning där vi såg att enbart varannan nybliven förälder nåtts av information via barnavårdscentraler, mödravårdscentraler eller om risken med att skaka spädbarn. Så vi delade ut en informationsskrift på varenda barnavårdscentral i Göteborg, Malmö och Stockholm. Och på många andra orter i landet.

Ett av målen med Rädda Barnens kampanj var att alla nyblivna föräldrar från norr till söder skulle informeras om riskerna med barnmisshandel och med att skaka spädbarn.  Det målet har vi inte uppnått än. I Stockholm har det målet däremot nåtts genom projektet Mental vaccination. Det är jag väldigt glad över! Föräldrarna får information vid tre tillfällen, på mödravårdscentralen, på BB och på barnavårdscentralen. 90 % känner sig informerade om riskerna med att skaka barnet. Det innebär att det är ett väldigt lyckat projekt.  Förhoppningsvis ser det snart likadant ut i hela Sverige.

Det är därför hög tid att våra politiker tar lärdom av det här och fattar beslut om att alla nyfödda barn ska få skydd mot skakvåld genom att deras föräldrar blir informerade. 

Vi har inte råd att låta fler små barn dödas eller skadas för livet!

// Åsa Landberg, Leg psykolog, leg psykoterapeut Centrum för barn och ungdomar i utsatta livssituationer

Jag vill inte minnas händerna

Jag vill inte minnas händerna

Jag vill inte minnas händerna, ögonen eller slagen.
Inte dimman och ångesten. Bundna händer.
Trasiga flaskor och vassa knivar.
(
Dikt av Tessan, ur 14 år till salu av Caroline Engvall)

Med det här citatet inleds en ny bok om sex som självskadebeteende som presenterades på ett seminarium idag.

I mitt arbete på Rädda Barnen har jag kommit i kontakt med många tonåringar som utsatts för sexuella övergrepp.   Många av dem har blivit lurade in i något de inte alls förstod. Men en del av dem har själva tagit stora risker, rentav sökt upp sina förövare och blivit utsatta gång på gång. Det gäller till exempel många av de minderåriga flickor och pojkar som fått ersättning för att ha sex med vuxna. Vuxenvärlden har svårt att förstå dem, de beter sig inte alls som de vuxna tänker att ett barn som är utsatt för sexuella övergrepp ska bete sig. Det ser ut som de medvetet skadar sig själva och medvetet utsätter sig själva för fara. Varför?

 

Nu har stiftelsen Allmänna Barnhuset i samarbete med socionom och doktorand Linda Jonsson tagit fram boken Unga som skadar sig genom sex. I boken har de samlat kunskap om unga som skadar sig genom sex utifrån forskningsartiklar, litteratur, intervjuer med de unga själva samt yrkesverksamma och frivilligorganisationer.
Boken riktar sig till alla som i sitt arbete kommer i kontakt med barn och
ungdomar. Syftet är att öka medvetenheten om problematiken och bidra till att de unga får den behandling, stöd och hjälp de behöver och har rätt till.

 

Jag är intervjuad i boken och deltog idag i en paneldiskussion. Jag försökte bidra med är en förståelse för att brottsoffer ser ut och agerar på många olika sätt. Det är olagligt för vuxna att ha sex med barn under femton år. Och det oavsett om barnet själv verkar gå med på det eller rentav tar initiativ till det. Men barn mellan 15 och 18 har ett sämre lagligt skydd – en fråga som vi från Rädda Barnen lyft många gånger.

Barn och unga som skadar sig genom sex har många likheter med barn och unga som skadar sig på andra sätt, till exempel genom att genom att skära sig. De försöker hantera en ohanterlig ångest genom att tillfoga sig smärta. Skillnaden är att lämnar över kontrollen och skadandet till någon annan. De känner inte att de själva eller deras kropp har något värde, de kan rentav hata sin egen kropp.

 

Min kropp har inget värde för mig.
Därför kan jag också göra den illa, skära, svälta eller ligga… Det är ändå så förstört allting.
(Melina 16 år, intervjuad i Allmänna Barnhusets bok Unga som skadar sig genom sex.)

 

Trots att ämnet är tungt gav seminariet hopp. Genom att kunskap samlas i boken kan den komma fler tillgodo. Och vi fick många goda exempel på förebyggande arbete och på möjligheter till stöd och behandling.
Paulina Bengtsson som grundat Novahuset i Linköping gav extra mycket
hopp! Hon har tagit sig ur en egen utsatthet och stöttar nu andra unga som
utsatts för sexuella övergrepp. För det arbetet fick hon under seminariet ta
emot försäkringsbolaget Ifs stipendium Säkerhetsnålen. Prisutdelare var
jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. Ministern berättade att Paulina var en stor inspirationskälla för henne. Det är hon också för de unga killar och
tjejer som håller på att tappa hoppet idag och som får veta att det går att
förändra sitt liv och att det finns hjälp att få!

Åsa Landberg

Psykolog på Rädda Barnen

 

 

 

 

BIFF – en modell för att stötta barnet och föräldrar vid skilsmässa

”De skiljde sig för att de bråkade så mycket, nu bråkar de för att de är skilda!”

En del av de barn som vi möter på Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar i utsatta livssituationer, befinner sig i familjerättsliga konflikter som har pågått i flera år. Barnen berättar för oss att det inte är skilsmässan i sig som är jobbig, utan snarare när bråken fortsätter trots att föräldrarna har separerat. Ibland går konflikten så långt att det blir upp till domstolen att fatta beslut om vårdnad, umgänge och boende. Under år 2010 var det föräldrar till drygt 6500 barn som lätt konflikten gå så långt att domstolen fick ta beslut om vårdnad, umgänge och boende.

”Det var de som bestämde att de skulle skilja sig, ändå känns det som att det var mitt fel!”

Barn i dessa situationer berättar att de känner skuld för att föräldrarna är arga på varandra eftersom bråken oftast berör barnet. Barnen måste finna strategier för hur de kan undvika att göra sina föräldrar arga eller ledsna. Barnen känner även en lojalitet till båda sina föräldrar vilket gör att det kan vara svårt för ett barn att helt och fullt kunna vara ärliga med vad de tänker och känner.

”Jag vill inte bli arg på pappa för då blir mamma arg på honom och då vill hon inte att jag ska bo hos honom lika mycket.”

Barn som befinner sig i familjerättsliga konflikter hamnar allt för ofta i kläm mellan två bråkande föräldrar som omöjliggör barnets behov av att skapa och bibehålla en egen relation till sina föräldrar.

Rädda Barnen ser att behovet av fler metoder som kan stötta dessa barn och deras föräldrar är stort. Barn i Föräldrars Fokus, eller BiFF som den kallas, är en metod för föräldrar som Rädda Barnen har tagit fram i samarbete med Kvinnofrid/Frizon och familjerätten i Södertälje. Förra veckan genomförde Rädda Barnen ytterligare en utbildning för gruppledare i BiFF i Malmö. Vår förhoppning är att fler kommuner startar BiFF-grupper där föräldrar som befinner sig i en familjerättslig konflikt får möjlighet att reflektera över frågan ”Vad kan jag som förälder göra för att underlätta för mitt barn?”. Vår förhoppning är att fler barn som befinner sig i den här livssituationen på så vis sätts i fokus.

// Camilla Küster, kurator, Tove Lundberg, leg psykolog, Rädda Barnens Centrum – för barn och ungdomar i utsatta livssituationer

Barns rättigheter i vårdnadstvister måste stärkas

Postkodlotteriet

Hur är det att vara 12 år och ha levt med våld i familjen större delen av ditt liv? Hur är det att packa din väska varje vecka för att flytta mellan dina föräldrar? Tänk att du aldrig har vågat berätta för någon att du fortfarande har ont i magen varje dag trots att våldet har upphört, eftersom du är rädd att din förälder ska bli arg och bli våldsam igen trots att hon/han har lovat att det aldrig ska upprepas. Att du inte vill åka dit, men måste. I terapirummet kommunicerar denna 12-åriga flicka precis som många andra barn att hon tvingas förhålla sig till så många olika åsikter och tankar så att det känns som att huvudet ska sprängas. Föräldrarnas hat mot varandra gör att hon har börjat hata sig själv, slå på sig själv. Bilden av föräldrarna finns ju inuti henne och utgör grunden för hennes egen självkänsla. Hon vet över huvud taget inte vem hon är. På hennes näthinna och inuti magen finns också pappans våld och hon är skräckslagen och förvirrad både i relation till minnena av det och inför framtiden. Hon säger gång på gång att ingen lyssnar på henne, att ingen ser. Jag är djupt bekymrad över denna flickas framtid och över hur samhället inte hittills har lyckats hjälpa dessa barn.

På Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar i utsatta livssituationer i Göteborg möter vi bland annat barn som har upplevt våld. Många av de barnen vi möter lever också mitt i långvariga familjerättsliga konflikter mellan föräldrarna. Barnen i en sådan situation hamnar ofta mellan stolarna i samhället. Detta är inte acceptabelt. Trots att situationen kan vara komplex och innefatta komplicerade skyddsbedömningar så behöver dessa barn bli sedda, bekräftade och lyssnade på. Det kämpar vi för!

Stiftelsen Allmänna Barnhuset driver ett projekt mellan 2011-2013 som handlar om att stärka barns rättigheter i vårdnadstvister. Det tycker vi är ett angeläget och viktigt projekt och vi utvecklar i nuläget vår samverkan med familjerättsbyrån i Göteborg och socialtjänsten när det gäller att stärka dessa barns rätt till stöd, hjälp och behandling.

Tack vare pengar från PostkodLotteriet kan vi fortsatt ta emot barn på Rädda Barnens Centrum för barn- och ungdomar i utsatta livssituationer .

/Anna Thom Olin
Leg. psykolog/handläggare, Centrum för barn och ungdomar i utsatta livssituationer

Misshandel i Italien och Sverige

En italiensk politiker står åtalad för att ha misshandlat sin son på öppen gata i Gamla stan i Stockholm. Det väcker debatt och ger mediautrymme både i Sverige och i Italien. I Italien försvarar många svensk lagstiftning och arbetar för ett totalförbud mot att slå barn även där. Andra kritiserar och förlöjligar Sverige som lägger sig i och sätter gränser för hur föräldrar uppfostrar sina barn. Jag tycker att vi ska vara stolta över vår lag, men också medvetna om att allt för många barn misshandlas även i Sverige!

Vi har i vårt land lyckats förändra ett synsätt där våld mot svagare och våld i nära relationer var accepterat. Idag ses våld i nära relationer, mot någon i beroendeställning eller våld mot barn av de flesta som särskilt allvarligt.

Jag vill påminna om några milstolpar i svensk lagstiftning:

  • 1864 upphörde mannens lagliga rätt att aga sin hustru. Men om misshandeln ägt rum på enskild plats (t ex i hemmet) var det enbart hustrun som kunde polisanmäla sin man.
  • 1920 avskaffades husagan. Fram till dess hade en husbonde rätt att bestraffa sitt tjänstefolk med våld.
  • 1958 avskaffades lärarens rätt att utföra skolaga.
  • 1965 var Sverige först i världen med att kriminalisera våldtäkt inom äktenskapet.
  • 1979 var Sverige först i världen med att avskaffa föräldrars rätt att använda våld i uppfostran av sina barn.
  • 1982 beslöt man att misshandel på enskild plats (t ex i hemmet) skulle falla under allmänt åtal. Detta betyder att det inte krävs att det ska vara den som misshandlas som ska anmäla brottet.
  • 2006 fick barn som bevittnat våld i familjen rätt till brottsskadeersättning.

 

Det går att förändra attityder mot våld och det går att förändra lagstiftning. Idag har 30 länder  totalförbjudit uppfostringsvåld mot barn. Vi väntar på att Italien och resten av världens länder ska följa efter. Alla barn har rätt att skyddas mot våld.

Polisen letar efter utsatta barn

Just idag känns manifestationen Våra unga är inte till salu som
hölls häromdagen i Stockholm livsviktig. Och hemsidan Inte till salu som
författaren Caroline Engvall startat kommer idag till användning.

För idag höll polisen presskonferens och berättade om en ny
stor groominghärva. Återigen har en vuxen man använt nätet
och olika chatforum för att få kontakt med barn och utsätta dem för övergrepp.
Mannen är misstänkt för en lång rad brott mot många barn. Det rör sig till exempel
om grov våldtäkt, våldtäkt, våldtäkt mot barn, köp av sexuella tjänster av
barn, sexuellt ofredande, olaga frihetsberövande, barnpornografibrott… Listan
bara fortsätter.

Jag har just kommit tillbaka från Sveriges Radio där jag
varit med i P4 Extra och chattat med lyssnare.

Mitt i det mörka är jag ändå glad och tacksam över att polis
och åklagare gör ett så grundligt jobb för att hitta barn som varit utsatta men
inte vågat eller kunnat slå larm. De går aktivt ut och söker. Det ger barnen en chans att få det stöd och
den upprättelse de har rätt till. Och jag hoppas att vartenda barn och varenda
förälder som drabbats genast får ett erbjudande om stöd.

Anmälan krävs för att stoppa övergrepp

I Visby växlar vädret. Nyss var det strålande sol, men så
kommer en isande dimma upp från havet och lägger sig i de gamla gränderna. På
samma sätt växlar klimatet under seminarierna. Ibland känns temat varmt,
livgivande och hoppfullt. Ibland skrämmande kallt.

Igår var jag på ett seminarium som Kriminalvården bjöd in
till i Almedalen. [Läs mer...]

Brott mot vuxna går före

Jag läste Svenska Dagbladet i söndags och blev imponerad av att polisen har ändrat sitt arbetssätt och utreder brott allt snabbare. Med nya arbetsmetoder har utredningstiderna minskat markant vad gäller snatteri/stöld, narkotikainnehav, brott mot knivlagen, rattfylleri och olovlig körning. Utredningstiderna harminskat med 85 %. Det är bra.

Men mina barn då? Jag arbetar med behandling av barn som utsatts för våld eller övergrepp på Rädda Barnen. På pappret ser allt bra ut. Våld och övergrepp mot barn ska prioriteras inom rättsväsendet. Det finns till och med en lag som säger att brott mot barn ska utredas särskilt skyndsamt. Vid misstanke om misshandel av barn ska förundersökningen vara avslutad och beslut fattat i åtalsfrågan så snart det kan ske och senast inom tre månader efter den tidpunkt då det finns någon som är skäligen misstänkt för brottet.

Men så fungerar det inte i praktiken. Under flera år har vi på Rädda Barnen kartlagt polis och åklagares handläggningstider vid misstänkt barnmisshandel. Resultatet är tydligt. Polis och åklagare följer inte lagstiftningen. Brott mot vuxna går före!

»Jag kan förstå att man blir sen. Det förlåter man. Det blir jag också ibland. Men inte hur sen som helst. Om man säger att man ska bli klar på tre månader kan jag inte förlåta att det tar mer än ett år.«(Flicka som berättar att hon misshandlats av sin styvpappa. Det tog åtta månader innan hon hördes av polis och 16 månader innan beslut fattades i åtalsfrågan.)

2010 var handläggningstiden vid misstänkt barnmisshandel i genomsnitt 115 dagar, detta trots  att lagen sätter en gräns på nittio dagar. Betydligt högre än de ”vardagsbrott” som nu prioriterats av regeringen. Efter satsningen ligger nu handläggningstiderna i snitt mellan 11 och 50 dagar.

Utmärkt! Men är det inte hög tid att  satsa på barnen nu?

Barn är extra utsatta brottsoffer. Misshandel av barn sätter djupa spår och är ett brott som förtjänar att tas på största allvar. Det är dags att regeringen satsar på att få ned handläggningstiderna även för brott mot barn!