Postkodlotteriet

Utan skygglappar i Ukraina

11 januari, 2013 Av Rädda Barnen Lämna en Kommentar

– Jag vill leva som en människa inte som ett djur, säger en av killarna när vi sitter i ring och pratar om ungdomarnas framtidsdrömmar. Tunga tankar hos en 15-åring men inte så konstigt i ett land där medelinkomsten är 2 500 kronor i månaden och de flesta kämpar för att få ihop till mat för dagen. Vi är i Ukraina, där våld i skolan är vanligt och lärare och föräldrar inte bryr sig om barns rättigheter. Tack vare PostkodLotteriet kan vi jobba mot aga, våld och mobbning här.

Trots att det är 20 år sedan landet blev självständigt sitter den auktoritära sovjetandan fortfarande i samhällets struktur. Kvinnor och barn står lägst i hierarkin. Kritiskt tänkande och ifrågasättande uppskattas sällan och mobbning och våld ses som en naturlig del av uppväxten – som barn reder ut själva. Attityden måste förändras och Rädda Barnen arbetar med att utbilda lärare om hur våld påverkar barns utveckling och hur de kan hantera konflikter utan att använda våld. I skolan vi besöker har de nyligen utbildat sina lärare och tagit nästa steg, där eleverna blir volontärer som arbetar med konfliktlösning och mot våld. Eleverna har till exempel gjort en undersökning där de frågat vuxna om de slår sina barn. En fråga som förmodligen alla skulle svara nej på här i Sverige men i Ukraina har de en annan inställning, trots att aga förbjöds i hemmet 2004 och i skolan 1991. De som svarade ja på elevernas fråga hävdade att det är för barnens eget bästa som de slår dem.

I en annan skola vi besöker har skolans psykolog och rektor jobbat hårt med att få ett öppet klimat, vilket märks när vi tillåts sitta ner ensamma med barnen och prata, utan övervakning av en lärare. Barnen pratar öppenhjärtigt om hur situationen har förändrats.

– Förut när två personer bråkade var det deras problem. Idag hjälps alla åt och vi samarbetar för att förstå varandra och lösa problemen. Vi känner oss mer beredda på vuxenlivet nu än tidigare eftersom vi får så mycket tid och stöd av vår klasslärare och skolans psykolog, säger Marta som är 14 år.

Att hon känner sig mer beredd på vuxenlivet förklarar psykologen senare med att de utbildar både lärare och elever i vad de kallar ”en sund livsstil” för att till exempel förhindra missbruk, tidig graviditet och från att utnyttjas i trafficking eller annat arbete. Främst handlar det om konfliktlösning och dialog där de dessutom pratar med föräldrarna.

– Vi är en av få skolor där vi även involverar föräldrarna. Ofta skyller man på föräldrarna om ett barn beter sig illa och tycker att det är deras sak att uppfostra sitt barn och inte lärarens ansvar. Men här har vi möten med föräldrarna och försöker få dem att förstå hur de påverkar sina barn genom hur de behandlar dem, säger skolans psykolog Liubov Leonidivna. Ett exempel som hon använder är att visa en bild av ett barn och berätta en historia om en dag i detta barns liv. Det handlar om vardagliga saker men där barnet ofta får skäll. För varje händelse som får barnet att känna sig ledsen river psykologen bort en bit av bilden för att illustrera hur barnets självkänsla försvinner.

– Man ser på föräldrarnas ansikten att de känner igen sig och nu förstår vad de gör mot sina barn, säger Liubov.

Att få leva som en människa borde inte vara för mycket begärt i dagens Ukraina, där den ekonomiska tillväxten varit mycket stark de senaste åren. Men attityden i samhället måste förändras. Att respektera varandra och se kvinnor och barn som jämställda måste bli självklarheter. Projekten som Svenska PostkodLotteriet stödjer är en start i att utbilda en ny generation lärare och elever, som förhoppningsvis, kommer att påverka samhället i en annan riktning.

Elever som just har blivit utsedda till volontärer för att motverka våld i skolan. Foto: Rädda Barnen.

– Vi har till exempel gjort en undersökning där vi frågade människor på stan om de slår sina barn eller inte. Majoriteten svarade nej och de som ändå svarade ja sa att de gör det för deras barns bästa. Vi vill göra kampanjer där vi uppmanar folk att inte slå sina barn och vilka medel de kan använda istället i sin uppfostran. Jag vill hjälpa folk att förstå varför det är dåligt att slå sina barn.

//Julia 16 år

Arkiverat under: aga, Barnkonventionen, Barnmisshandel, Barnrätt, Utbildning Taggat med:aga, barn, barnmisshandel, Barns deltagande, Postkodlotteriet, Rädda Barnen, ukraina, våld mot barn

Stoppa våldet mot alla barn, överallt och i hela världen!

22 februari, 2012 Av Sara Johansson 1 Kommentar

Barnen och ungdomarna framför mig är rörande överens. Aga är ingen bra metod för att barn ska lära sig vad som är rätt eller fel, det är inte heller någon bra metod för att barn ska respektera sina föräldrar eller för att barn ska lyssna på sin lärare. ”Vuxna säger att man inte ska använda våld och att de inte slår oss, men de tycker att det är ok att nypa oss i armen eller hålla oss i öronen”, säger en pojke från Mali och visar i en sketch hur barn i hans kvarter ofta tar emot slag och andra kränkningar från sina föräldrar.

I en lokal lite längre bort sitter vuxna från tio länder i Västafrika och diskuterar samma sak, de kommer senare att sitta tillsammans med barnen för att diskutera hur just deras länder kan arbeta för att motverka våld mot barn. Rädda Barnen tillsammans med Plan och Global Initiative to End All forms of Corporal Punishment of Children har anordnat en veckas utbildning där länder får stöd att utveckla strategier för hur man ska genomdriva anti-aga lagstiftning och utbilda befolkningen att sluta använda våld och andra kränkningar mot barn.

Ett framsteg är att cirka 120 länder i världen har en lag mot aga i skolan. Trots detta framsteg har bara 32 har en lag mot aga i hemmet. För oss i Sverige låter det så naturligt att man inte ska använda våld mot barn oavsett syfte, men så har det inte alltid varit. Många här såg inte heller aga som våld mot barn eller något som kränker barns rättigheter till vi fick ett totalförbud av aga 1979.

Ett av de främsta målen med utbildningen är att påverka att lagen ändras så att den tydliggör att aga är förbjudet. Det är viktigt för att kunna kommunicera till alla de som arbetar med barn och föräldrar men också för att kunna följa upp på fall där barn far illa.

Tack vare stödet som vi fått från Postkodlotteriet så har Rädda Barnen kunnat stödja de krafter i tio länder som vill stärka barns skydd mot våld genom relevant lagstiftning samt utveckla metoder för att stödja föräldrar, lärare och andra som arbetar med barn att ändra invanda mönster och beteenden. Det tar tid, det vet vi, men arbetet pågår. Det känns som att vi hjälpt till att komma en bit på vägen och att vi kunnat stödja de människor och organisationer som arbetar för barns rättigheter i de länder som deltagit i utbildningen. Rädda Barnen och Plan har redan projekt i de länder som deltagit och flera har klubbar ledda av barn och unga som deltar i kampen mot allt våld mot barn.

Barn från olika delar av världen har sagt att aga inte bara gör ont, det får också som konsekvens att de känner sig rädda, kränkta och frustrerade. Tänk att kunna motarbeta detta i Västafrika. Tänk att kunna bidra till att miljoner av barn slipper känna sig rädda, kränkta, frustrerade och arga. Att få vara med och stödja processen, att se framsteg och att verkligen få lyssna på barn och se till att andra vuxna gör det också… Det är då jag tänker att jag nog har ett av de bästa jobben man kan tänka sig!

Arkiverat under: Barnrätt Taggat med:aga, agaförbud, Global initiative to end all corporal punishment of children, Postkodlotteriet, Rädda Barnen, Västafrika

Barns rättigheter i vårdnadstvister måste stärkas

21 februari, 2012 Av Anna Thom Olin Lämna en Kommentar

Hur är det att vara 12 år och ha levt med våld i familjen större delen av ditt liv? Hur är det att packa din väska varje vecka för att flytta mellan dina föräldrar? Tänk att du aldrig har vågat berätta för någon att du fortfarande har ont i magen varje dag trots att våldet har upphört, eftersom du är rädd att din förälder ska bli arg och bli våldsam igen trots att hon/han har lovat att det aldrig ska upprepas. Att du inte vill åka dit, men måste. I terapirummet kommunicerar denna 12-åriga flicka precis som många andra barn att hon tvingas förhålla sig till så många olika åsikter och tankar så att det känns som att huvudet ska sprängas. Föräldrarnas hat mot varandra gör att hon har börjat hata sig själv, slå på sig själv. Bilden av föräldrarna finns ju inuti henne och utgör grunden för hennes egen självkänsla. Hon vet över huvud taget inte vem hon är. På hennes näthinna och inuti magen finns också pappans våld och hon är skräckslagen och förvirrad både i relation till minnena av det och inför framtiden. Hon säger gång på gång att ingen lyssnar på henne, att ingen ser. Jag är djupt bekymrad över denna flickas framtid och över hur samhället inte hittills har lyckats hjälpa dessa barn.

På Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar i utsatta livssituationer i Göteborg möter vi bland annat barn som har upplevt våld. Många av de barnen vi möter lever också mitt i långvariga familjerättsliga konflikter mellan föräldrarna. Barnen i en sådan situation hamnar ofta mellan stolarna i samhället. Detta är inte acceptabelt. Trots att situationen kan vara komplex och innefatta komplicerade skyddsbedömningar så behöver dessa barn bli sedda, bekräftade och lyssnade på. Det kämpar vi för!

Stiftelsen Allmänna Barnhuset driver ett projekt mellan 2011-2013 som handlar om att stärka barns rättigheter i vårdnadstvister. Det tycker vi är ett angeläget och viktigt projekt och vi utvecklar i nuläget vår samverkan med familjerättsbyrån i Göteborg och socialtjänsten när det gäller att stärka dessa barns rätt till stöd, hjälp och behandling.

Tack vare pengar från PostkodLotteriet kan vi fortsatt ta emot barn på Rädda Barnens Centrum för barn- och ungdomar i utsatta livssituationer .

/Anna Thom Olin
Leg. psykolog/handläggare, Centrum för barn och ungdomar i utsatta livssituationer

Arkiverat under: Barnrätt Taggat med:barn som bevittnar våld, barnmisshandel, Postkodlotteriet, Rädda Barnen, Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar i kris, Stiftelsen Allmänna Barnhuset, våld mot barn, vårdnadstvister

Äntligen hemma!

20 februari, 2012 Av Anna Fairbrass Lämna en Kommentar

Det är fuktigt och varmt och vi skumpar fram på en dammig väg i västra Elfenbenskusten. Landskapet är bedårande vackert, och det är svårt att ta in att det precis har varit inbördeskrig här. Men verkligheten kommer ikapp oss när vi åker förbi resterna av stora tältläger där hundratusentals internflyktingar har trängts. Och alla vi träffar har på något sätt drabbats av det som hände. När striderna bröt ut efter presidentvalet tvingades många på flykt, en del förlorade nära och kära eller blev vittne till våld och övergrepp. Många barn kom också bort från sina familjer i det kaos som följde.

Nu har livet så smått börjat återgå till det normala. Många internflyktingar har kunnat återvända hem, skolorna har börjat öppna igen och många barn har återförenats med sina familjer.

Olivia, 12 år, är ett av de barnen. Hon har precis kommit hem från skolan när vi kommer på besök. Hon visar stolt sin slitna skolväska och berättar att hon vill bli sjuksköterska i framtiden.

Olivias historia tar sin början i april förra året. Hennes mamma var på fältet och arbetade och Olivia var inne i byn när en grupp väpnade män kom till byn och sköt omkring sig. Olivias mamma gömde sig på fältet och själv flydde hon in i djungeln med en yngre kusin och en grupp människor hon inte kände. I tio dagar gick de i hettan genom djungeln tills de kom till en större by. Där fick Olivia bo i katolska kyrkans flyktingläger, och det var också där hon kom i kontakt med Rädda Barnens volontärer. Hon registrerades som separerad från sin familj och de satte igång arbetet med att lokalisera hennes mamma. I slutet av juni återförenades hon med sin mamma och yngre syster.

Mamma visste inte att jag skulle komma hem den dagen så min moster fick springa och hämta henne på fältet. Vi kramades och grät.

Det är otroligt gripande att höra en tolvårig flicka berätta om rädslan hon kände när de beväpnade männen kom, om sin ensamhet i flyktinglägret och om lyckan att komma hem igen. När man sitter på kontoret i Sundbyberg kan verkligheten ibland kännas väldigt långt borta. Men nu slog den mig i ansiktet med full kraft. Att träffa barn som Olivia gör mig sorgsen, lycklig och stolt på en och samma gång. Sorgsen över att ett barn ska behöva ha denna erfarenhet. Och lycklig och stolt över att vårt arbete på Rädda Barnen faktiskt gör skillnad.

Tack vare alla lottköpare har vi haft möjligheten att bidra till att Olivia och 129 andra barn i Elfenbenskusten har fått komma hem till nära och kära igen. Man kan bli varm i hjärtat av mindre.

Arkiverat under: katastrofarbete Taggat med:Elfenbenskusten, familjeåterförening, katastrofer, krig, Postkodlotteriet, Rädda Barnen

Jobba med ett hjärta fullt av kärlek!

17 februari, 2012 Av Linus Torgeby 1 Kommentar

Rädda Barnen arbetar för ett bättre mottagande av ensamkommande barn bl.a. genom ”Lyssna på oss! Mötesplats för dig som kom ensam till Sverige”. Rädda Barnen lyfera ensamkommande barn och ungas egna tankar och åsikter om hur mottagandet kan förbättras. Det handlar om enskilda människors arbete med barnen men också om hur strukturer i mottagandet måste förbättras för att uppfylla barnets rättigheter.

På boendet för ensamkommande flyktingbarn på Orust satt vi i soffan ett helt gäng och tittade på en på en dokumentär om ett 20-tal människor från Etiopien(tror jag) som på något sätt fått Green Card i USA. Man fick följa deras förberedelser med engelskalektioner, kulturkunskap och packlistor. När dom vinkade farväl vid flygplatsen på väg mot en okänd och kanske bättre framtid satt vi, både vuxna barn och grinade. Alla har vi lämnat, men alla har inte lämnat sin familj i ett annat land för att söka asyl i Sverige. Innan jag började arbeta för Rädda Barnen arbetade jag under flera års tid med ensamkommande barn och ungdomar som flytt till Sverige av olika skäl. Jag träffade fantastiska barn och ungdomar från hela världen och suveräna människor som jobbar med och för barnen och ungdomarna. En av dom första jag träffade på Gårevik på Orust där jag bl.a. arbetade var Aster som flydde från Eritrea tillsammans med sin syster Selam. Aster var 17 och Selam 13. Jag ringde upp Aster som nu är 24 år och utbildar sig till fritidsledare och ställde 5 snabba frågor kring hur hon upplevde den första tiden i Sverige:

1.Vad var dina dina första intryck av Sverige och människorna?
Aster: Jag tyckte Sverige var ett kallt land, jag kom mitt i vintern med snö och allt. Tänk hur det känns att som afrikan från ett varmt land landa i snö för första gången i ditt liv, Hahaha! Tyvärr tyckte jag människorna också kändes kalla och livlösa.

2. Vilka förväntningar bar du med dig till Sverige?
Aster: Jag hade inga förväntningar, jag visste inte att landet fanns så det var ett äventyr. Jag hoppades på ett hem och en ljusare framtid förstås.

3. Vad var svårast under de första åren?
Aster: MATEN först och främst, gick ner 10 kilo det första året! Att vänja sig vid det svenska samhället tog också tid.

4. Vad kan Sverige göra för att underlätta och förbättra mottagandet av barn och ungdomar som flyr ensamma?
Aster: Jag tycker vårt hem skulle varit närmare Göteborg för vi missade en massa grejer som vi borde upplevt tillsammans med andra jämnåriga. Det var inte lätt att skaffa vänner utanför boendet och de svenska ungdomarna vi mötte var inte alltid de snällaste. Jag kan förstå att det inte är lätt att ta kontakt men jag trodde att det skulle gå smidigare att få kontakt med dom “därute”.

5. Vilka människor i Sverige har betytt mycket för dig? Varför?
Aster: Boendepersonalen, alltså dom hjälpte oss igenom den svåraste perioden i vårat liv. Jag uppskattar dom verkligen för dom jobbade med ett hjärta fullt av kärlek till oss! Det är därför jag vill jobba på ett barnhem likt vårat första hem i Sverige. Så att jag förhoppningsvis kan ge samma kärlek till andra barn!

Tack Aster!

Rädda Barnens temagrupp för ensamkommande flyktingbarn i Göteborg har vid två tillfällen anordnat en mötesplats för barn och ungdomar kring hur dom upplevde mottagandet. Rädda Barnen lyssnar in deras röster för att kunna föra in deras behov och tankar i beslut som rör ensamkommande. Utgångspunkten i ”Mötesplatsen” är artikel 12 i Barnkonventionen, varje barns rätt till inflytande och delaktighet. Efter att ha träffats på på ”Mötesplatsen” bjuder vi in politiker och tjänstemän till en påverkanskväll där vi tillsammans med de barn som deltagit lyfter erfarenheter och tankar. Rädda Barnen kommer fortsätta lyssna in erfarenheter som Asters för att kunna påverka kommuner och andra myndigheter till ett ännu bättre mottagande i Sverige. 2012 kommer mötesplatsen genomföras på ett antal platser i Sverige.

Rädda Barnens arbete för och med ensamkommande flyktingbarn betalas till största delen av pengar från PostkodLotteriet. Det är mycket viktiga pengar för oss och för barnen.

Arkiverat under: Ensamkommande flyktingbarn, flyktingfrågor Taggat med:flyktingmottagande, Linus Torgeby, Lyssna på oss, Mötesplats för dig som kom ensam till Sverige, Postkodlotteriet, Rädda Barnen

För en tryggare skola

15 februari, 2012 Av Rädda Barnen Lämna en Kommentar

Efter ett års samtal, lyssnande, läsande och sammanställande, sjösatte Rädda Barnen, med hjälp av bland annat PostkodLotteriet, ett helt nytt arbetsmaterial; ”För en tryggare skola” den 3 februari i år.

2011 blev ett år då mobbning i skolan diskuterades flitigt, pådrivet framförallt av skolverkets rapport ”På tal om mobbning och det som görs”. När vi läste rapporten och framförallt vad som visat sig fungera mot mobbning blev det tydligt att vi på Rädda Barnen satt inne på kunskaper och erfarenheter av sådant som visat sig fungera i skolorna i praktiken! Med detta i ryggen kände vi oss optimistiska – nu skulle Rädda Barnens erfarenheter bli till nytta för vår medlemsrörelse som vill jobba för en tryggare skola. Det ska läggas till att vi självklart också lånade in tankar, idéer och inspiration från andra som arbetar för en tryggare skola. En av de allra viktigaste var mötet med en av de ”lyckade” skolorna i Västsverige. En skola där man lyckats med konststycket att reducera mobbning och kränkande behandling.

Hur tänkte vi då från början? Inte mycket alls faktiskt. Åtminstone låste vi oss inte till ett spår från första början. I mars ordnade vi istället en finns det ett bättre ord?för att lyssna till våra medlemmar och till unga själva kring vad de tror behövs för att skolan ska bli trygg. När vi sammanställde alla post-it lappar och affischer från hearingen visade sig tre områden vara viktigast.

Värdegrund, vuxennärvaro och inflytande. Dessa tre blev vår utgångspunkt. Med undantag av vuxennärvaro har Rädda Barnen på olika sätt arbetat med såväl värdegrund som inflytande tidigare. Bland annat har vi har spridit Barnkonventionen i svenska skolor och vi har jobbat för att stärka elevrådens kapacitet. Under arbetets gång blev det dock tydligt att åtminstone två ytterligare områden behövdes läggas till de tre tidigare.

Det första var nätet. Barn och unga i skolan använder mobiltelefoner med uppkoppling under skoltid. Mobbning och kränkningar som börjar i skolan följer med hem via sociala medier. För oss på Rädda Barnen är det självklart att skolan har ett ansvar och en viktig roll att fylla för att motverka kränkningar på nätet som har sin början i skolan men som inte upphör när skolan ringer ut för dagen! I samband med detta fick vi också se positiva exempel på skolor och fritidsgårdar där rektorer, lärare och fritidspedagoger hade ökat sin insyn och vuxennärvaro på nätet genom att nätvandra, öppna profiler på facebook, chatta med elever och svara på frågor eller ta emot anmälningar via sin inbox.

Det andra området var föräldradialog. Samarbetet mellan föräldrar och skola är i många fall bristfälligt och samtidigt avgörande för att få ett helhetsperspektiv på fall av mobbningar och kränkningar. Det är livsviktigt att föräldrar vet vad man kan förvänta sig i skolan när kränkningar sker och på samma sätt att skolan vet mer om vad som händer utanför skoltid.

Resultatet av allt detta arbete är alltså sammanfattat i materialet för en tryggare skola som sätter fokus på fem arbetsområden och sammanlagt 38 punkter att jobba med för en tryggare skola för alla elever.

Materialet till Rädda Barnens frivilligt aktiva och skolor i hela landet. Det ligger till grund för dialog, bra samtal om en trygg skola och vad som kan göras för att uppnå detta mål. Med förhoppningar om att ”för en tryggare skola” ska bli ett uppskattat och välanvänt verktyg vill vi rikta tack till alla de som bidrog till att materialet blev verklighet. Det innefattar alla de som gav av sin tid för att ge synpunkter eller faktagranska samt till Postkodlotteriet som genom sitt generösa stöd och engagemang för en tryggare skola gav oss möjlighet att ro arbete i land!

Arkiverat under: Barnrätt Taggat med:Barnkonventionen, elevråd, facebook, För en tryggare skola, föräldradialog, Henrik Dahl, Postkodlotteriet, Rädda Barnen, vuxennärvaro

Filippinerna nästa land i Asien att förbjuda barnaga?

14 februari, 2012 Av Elisabeth Dahlin Lämna en Kommentar

I bilen från flyplatsen tittar jag ut över staden Manilla, de höga husen skiner i solen och ser väldigt imponerande ut vid en första anblick. Tittar man noggrannare ser man små trasiga skjul mellan husen, här bor familjer med många barn som leker barfota i gränderna. Några väldigt små barn kommer fram till bilen för att fråga om pengar när vi stannar för rödljus.

Att föräldrar slår eller på andra sätt kränker sina barn i syfte att disciplinera dem är vanligt på Filippinerna som i så många andra länder. Vi är här för att stödja de grupper och individer som på olika sätt arbetar för att landet ska anta en antiagalag. Den har redan gått igenom Representanthuset och nu vill vi gärna påverka Senaten så att de tar upp frågan och röstar igenom lagförslaget.

Några av de grupper vi träffar under resan är ledda av barn själva med stöd från Rädda Barnen. Vi har turen att få diskutera deras erfarenheter och lyssna på deras förslag till hur deras arbete kan få ytterligare stöd av oss vuxna. En av tjejerna heter Mary Rose och är 17 år, hon är med i organisationen ”Active Youth Movement” . Hon är liten och smal men oj vilken stark röst! Hon är med oss och berättar om sin verksamhet som en del av ”community activities” i samhället Bayani i Metro Manilla. Mary Rose är också med oss och pratar på press konferensen två dagar senare.

Mary Rose från ”Active Youth Movement”på presskonferensen i Manilla

”Aga är inte ok. Det är en kränkning av våra rättigheter. Jag har själv utsatts för aga. Jag fick smisk av min mamma för att jag inte ville sova middag. Hon sa också ofta saker som gjorde mig ledsen.” säger hon då. ”Jag och medlemmar av min organisation föredrar att ni (vuxna) talar till oss på ett lugnt sätt, med respekt. Jag vet att det finns många andra sätt (än genom slag och andra kränkningar) som ni kan leda oss rätt med”, fortsätter Mary Rose vid presskonferensen. Jag blir otroligt imponerad av denna tjej och de andra barnen och ungdomarna vi möter. Att höra och se henne tala är en väldigt stark upplevelse och exemplifierar vikten av att barn och unga själva är med och driver påverkansarbetet när det gäller våld mot barn.

Pia S Cayetano är den i Senaten som kan föra fram frågan om agalagstiftning.Vi åkte till Senaten för att lyssna på den pågående debatten om familjeplanering. Pia gör ett starkt intryck på oss alla och verkar vara väldigt energisk och ganska tuff i sina argument. När vi talar med Pia visar hon ett stort intresse och är ivrig att lära sig av vad vi gjort i Sverige och vilket resultat vår antiagalagstiftning fått. Vi hoppas mycket på att detta möte samt presskonferensen och efterföljande symposium kan få upp frågan till diskussion i Senaten!

Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin och Mary Rose från ”Active Youth Movement”

Rädda Barnen har aktivt arbetat mot våld mot barn och för ett aga-förbud på Filippinerna sedan flera år. Vi har informerat barn, det civila samhället och politiker. Vi har utfört kurser i föräldraskap både i utvecklings- och katastrofområden i landet, vi har också arbetat med att stärka de organisationer och nätverk som arbetar med barns rättigheter bl.a. genom barnledda organisationer. Med oss på denna resa var också några svenska riksdagspolitiker, Morgan Johansson (S) och Ulrika Carlsson (C), samt barnläkaren och professorn Staffan Janson. Tillsammans har vi fört diskussionen vidare, och inte minst berättat om hur den svenska lagen kom till och hur det fungerar i Sverige.

Inget land i Asien har ännu infört en lag som förbjuder barnaga, men vi tror och känner att Filippinerna är på god väg att göra det! Vi fick väldigt positiva signaler från många företrädare inom regeringen, och kongressen har nu fattat ett beslut. Nu avvaktar man att frågan ska behandlas i senaten. Vi hoppas på att förslaget ska gå igenom innan valet 2013.

Det tror och känner vi efter den här resan!

Professor Staffan Janson, Generalsekreterare Rädda Barnen Elisabeth Dahlin, Ulrika Carlsson (C) samt Morgan Johansson (S)

Arkiverat under: Barnrätt Taggat med:aga, barns rättigheter, Elisabeth Dahlin, Filippinerna, Morgan Johansson, Postkodlotteriet, Rädda Barnen, Staffan Jansson, Ulrika Carlsson

Rädda Barnen får 53 miljoner kronor av PostkodLotteriet

13 februari, 2012 Av Elisabeth Dahlin Lämna en Kommentar

Ikväll fick jag och mina kollegor ta emot en check på femtiotre miljoner kronor av PostkodLotteriet på restaurang Tyrol på Djurgården i Stockholm. Rädda Barnen är en av grundarna till PostkodLotteriet och har sedan starten 2005 fått ca 271 miljoner kronor i utdelning.

Det är mycket pengar och uppskattade sådana. Pengarna är en fantastisk tillgång för Rädda Barnen så att vi kan fortsätta vårt långsiktiga arbete för barn. Vi skulle vilja rikta ett stort tack till alla er lottköpare ute i landet som gett oss och ger oss den möjligheten. Dessa pengar behövs ska ni veta. Det såg jag inte minst nu på vår senaste resa till Filippinerna, dit vi åkte för att stödja den pågående kampanjen för agalagstiftning samt stödja de som arbetar på olika nivåer för att Senaten nu ska anta lagstiftningen som redan passerat Representanthuset.

Vi kommer att kommande vecka blogga från sju olika länder och projekt som vi besökt och arbetar med så att alla ni andra också får möjlighet att förstå och höra vad pengarna från PostkodLotteriet går till och att de gör verklig skillnad.

/Elisabeth Dahlin, generalsekreterare Rädda Barnen

Arkiverat under: Barnrätt Taggat med:barns rättigheter, Elisabeth Dahlin, Postkodlotteriet, Rädda Barnen