På flygplatsen i Zinder blir vi mötta av våra kollegor och åker direkt till en hälsoklinik som Rädda Barnen stödjer i Matameye, en timmes bilfärd bort. Kliniken, ett så kallat stabiliseringscenter, tar emot svårt undernärda barn. Det var ett väldigt tufft besök. Vi blir visade in i Fas 1, de med störst undernäring och med andra hälsokomplikationer. I ett litet varmt och kvavt rum står det 9 sängar, bara 1 säng är tom. Vi träffar 2-åriga Lawali Matta som är kraftigt undernärd, med svullen mage och sår i munnen och på huden. Han är så svag och har ont. Han kom med sin mamma till kliniken två dagar tidigare och väger bara 7 kg. Min yngsta son Elliot är exakt lika gammal och väger över det dubbla… Lawalis mamma Balki Moussa är 25 år och med hjälp av en av Rädda Barnens volontärarbetare i hennes hemby gick hon med Lawali till vanliga hälsocentret närmast hennes by. Men efter 3 veckor av regelbundna besök på hälsocentret så hade Lawali inte blivit bättre och de var tvungna att komma till kliniken och få hjälp. Lawali får medicin och vård samtidigt som hans mamma får utbildning i hur hon bäst kan undvika att det händer igen. Enligt Dr. Atouna Aboubacar som visade oss runt så har de som mål att Lawali ska öka till 8,3kg inom 10-12 dagar.
Det svåraste mötet var med Amadou. Amadou är bara 2 månader och kom till kliniken för 2 dagar sen. Jag har svårt att hålla tårarna borta och känner mig väldigt obekväm med att vi stör, filmar och tar foton. Jag får översätta för hela gruppen. Amadou är så liten, tunn och så svag. Han kämpar och kämpar med att andas. Hans bröstkorg är insjunken och man ser tydligt varje snabbt andetag som han tar och att han lider och har mycket ont. Men han är helt tyst, han har helt enkelt ingen energi att gråta… Förutom att vara kraftigt undernärd så har Amadou malaria, andningssvårigheter och svamp i munnen. Orsaken till undernäringen är att mamma Fassouma inte har kunnat amma. Det var inget lätt beslut för 45-åriga Fassouma att bege sig till kliniken, hon har 11 andra barn hemma och svårt att lämna dem den tid hon och Amadou kommer att vara på kliniken. Det tog tid att ordna med allt det praktiska och den lokala volontärarbetaren fick stöta på för att hon skulle komma iväg, och det var verkligen i sista stund. Dr Atouna säger att hade Amadou kommit några dagar senare så hade det nog varit för sent. När vi väl sätter oss i bilen igen för att åka därifrån så kommer tårarna. Bilden av Amadous lilla insjunkna bröstkorg som kämpar med att andas etsar sig fast. ”Han kommer nog inte klara sig?” frågar jag min kollega. ”Vi har haft värre fall än så som har klarat sig” svarar han.
På kliniken så får barnen näring och medicinskt hjälp för att gå upp i vikt och bli friska. Samtidigt får mammorna information och hjälp med hur de ska ta hand om sina barn för att undvika att barnen blir undernärda igen. Rädda Barnen stödjer kliniken med mediciner, personal och utbildning. Den viktigaste rollen spelar nog alla de volontärarbetare som Rädda Barnen har utbildat runt om i Zinder regionen. Hela 816 volontärer finns utspridda ibland byarna, och går från dörr till dörr för att informera och utbilda om vikten av att amma, hygien och vad för näringsrik kost man ska ge sina barn. De uppmärksammar också om det finns några fall av undernärda barn för att i så fall se till att de kommer till ett hälsocenter och får vård.
Människor, och speciellt barn, har en fantastisk förmåga att återhämta sig, men när det har gått så långt som det har för Amadou, Lawali och hundratusentals andra barn i Niger, tillåts de inte att utvecklas till sin fulla potential. Det har helt enkelt gått för långt när barn måste intensivvårdas för undernäring, barnen får bestående men som är oåterkalleliga; den kognitiva utvecklingen hämmas och de kommer att vara mer sjuka livet igenom. Det är oförsvarbart när det har gått så här långt, det är egentligen inga svåra saker man behöver göra – men man måste arbeta förebyggande.
Odlingsprojekt
Det är just för att förebygga att barn blir undernärda som Rädda Barnen har startar flera olika förebyggande projekt i Niger. Ett av dessa är ett odlingsprojekt som vi åker för att besöka efter vårt besök på hälsocentret. Det känns otroligt skönt att få se ett projekt som inger hopp efter mötena med Amadou och Lawali. Det är 22 familjer som har lärt sig att plantera grönsaker som de normalt inte odlar, som potatis, sallad, paprika och pumpa. Det är 13 bönder som äger jorden, men del av avtalet var att fler familjer skulle ta del av projektet och skörden. Bönderna går runt och visar oss grönsakerna, märkbart stolta över vad de har producerat. När vi ska ta foton så kommer fler och fler av bönderna fram för att visa upp delar av vad de skördat.
En av bönderna som vi pratar med, Souley Habo, säger att han brukade, som många andra män här, vara tvungen att lämna familjen för att åka till Nigeria och jobba, men i år, tack vare det här projektet så har han inte behövt åka. Det är ett härligt möte med stolta, starka och positiva bönder som har tillräckligt med mat för att deras familjer inte ska gå hungriga.
På kvällen märks att dagens möten har satt tydliga spår i vår grupp. Det är speciellt bilden av Amadou som stannar kvar hos oss alla. Det känns skönt att vi har hittat varandra så snabbt och kan dela med oss av våra intryck och känslor, känns lättare att ta sig an nästa dag.







Senast kommenterat