Barnets rättigheter i praktiken – hur ser det ut i din kommun?

Den 12 april anordnade Kommunförbundet Skåne i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Region Skåne och Malmö högskola en konferens om barnets rättigheter i teori och praktik i Malmö. På plats fanns ett hundratal representanter från politiken, kommunala förvaltningar och ideella organisationer i Skåne. Inbjudna som talare var bland annat Maria Larsson, barn- och äldreminister och Lars H. Gustafsson: allas vår barnrättsguru.

Vi från Rädda Barnen i Region Syd blev mycket positivt överraskade över barnministerns anförande. Barnrättsperspektivet var tydligt och på frågan om regeringens arbete för att minska barnfattigdomen svarade hon att det är viktigt med träffsäkra familjepolitiska åtgärder. Vi ser mycket positivt på erkännandet av problematiken och hoppas att regeringen kommer att vidta nationella åtgärder för att minska barnfattigdomen.

Maria Larsson meddelade även att hon fortsatt driver frågan om Barnkonventionen som svensk lag och att genomförandet av den inte får uppfattas som något frivilligt arbete för kommunerna. Däremot var hon tydlig med att en lag aldrig kan lösa alla problem utan att genomförandet av Barnkonventionen är ett mödosamt arbete som handlar om varje barns rättigheter i varje situation.

Den sammantagna känslan av dagen är att det just nu händer en hel del inom barnrättspolitiken i Sverige och i arbetet med att genomföra FN:s konvention om barnets rättigheter runt om i landet. Detta beror delvis på den nationella strategin för att förverkliga barnets rättigheter som Riksdagen fattade beslut om i december 2010 och den överrenskommelse för att stärka genomförandet som slöts mellan Regeringen och SKL förra året.

Under dagen var SKL:s projektledare för arbetet med Barnkonventionen, Elizabeth Englundh, med på plats för att berätta om arbetet med att stärka genomförandet i landsting och kommuner. En av de utmaningar hon uppmärksammade är att många, särskilt de som arbetar i barnfokuserade verksamheter, tror att ett aktivt barnrättsarbete handlar om att vuxna och samhället vill barn väl. Vi tror alltså ofta att vi redan kan och vet. Att kunna Barnkonventionen likställs ofta med att vilja barn väl och att vilja barns bästa. Men att vilja väl är inte alltid att göra rätt. Det handlar istället om att ha ett barnrättsperspektiv. Vad kan det då egentligen innebära att verkligen genomföra Barnkonventionen i praktiken?

Det är en fråga som det finns många olika svar på. Kenneth Ljung som är expert hos Barnombudsmannen fick försöka svara på frågan om det verkligen inte finns någon kommun i Sverige som är riktigt bra på att genomföra Barnkonventionen. Svaret beror på vad man menar med frågan, menade han. Det finns vissa kommuner där skolor jobbat väldigt aktivt med barns rätt till inflytande och är bra på det eller kommuner där socialtjänsten utvecklat metoder för att förbättra bemötandet av barn och unga. Det går dock att konstatera att det finns få kommuner och landsting som har ett långsiktigt systematiskt arbete med genomförandet av Barnkonventionen.

Det är nästan bara landstinget i Sörmlands län som under lång tid arbetat på en strategisk nivå med att skapa förutsättningar för genomförandet till exempel genom utbildningsinsatser och kunskapsstöd till chefer och personal. Bland annat har landstinget arbetat aktivt för att identifiera och åtgärda brister vad gäller rutiner för anmälan vid misstanke om att barn far illa. Bjuvs kommun i Skåne är en av de pilotkommuner som SKL just nu arbetar med och representanter från kommunen var med på plats för att dela med sig av sina erfarenheter av det relativt nystartade arbetet med att genomföra Barnkonventionen.

I Bjuvs kommun har politikerna gett tjänstemän ett uppdrag att ta fram en kommunövergripande plan för hur Barnkonventionen ska genomföras i samband med att det ska tas fram en ny barn- och ungdomsplan. Kommunen har valt att tillsätta en bred arbetsgrupp med representanter från alla nämnder och förvaltningar som kommer att arbeta med detta. Utöver den övergripande planen ska sedan också varje nämnd och förvaltning ta fram en egen handlingsplan. I kommunen kommer även utbildningsinsatser på olika nivåer att göras. Utöver att utbilda politiker kommer Barnkonventionspiloter med personal från alla förvaltningar samt alla förvaltningschefer att utbildas.

Det kanske mest intressanta är att de också valt att utbilda ungdomar själva. Kommunen har valt att utbilda fem sjundeklassare från varje skola. Dessutom har alla rektorer förberetts för att ta emot elevernas nya kunskap. Resultatet dessa insatser fått är exempelvis att elever på eget initiativ utbildat skolpersonal och övriga elever. På någon skola har detta lett till ökade insatser mot mobbning och kränkningar i skolan. Ett utomordentligt bra exempel på hur en kommun kan påbörja ett långsiktigt arbete för att genomföra Barnkonventionen på den kommunala nivån tycker jag.

Jag påmindes under dagen återigen om hur viktigt det är att Rädda Barnen dels bevakar vad som händer inom detta område, men också att vi aktivt bevakar våra lokala politiker genom att se till att politiska beslut fattas och att dessa leder till konkreta resultat, att barnets bästa och barnets rättigheter beaktas vid alla beslut som påverkar barn och att varje enskilt barn och barn som kollektiv får vara med att påverka beslut som rör dem.

// Mikaela Hagan, Verksamhetsutvecklare, Region Syd, Malmö

Bra beslut för barn?

Idag, 23 maj, ordnar Rädda Barnen ett seminarium om hur Barnkonventionen efterlevs i Sverige. Seminariet fokuserar på hur regering, riksdag, myndigheter och kommuner arbetar med de delar av Barnkonventionen som benämns ”de allmänna åtgärderna för genomförandet av konventionen” (artiklarna 4, 42 och 44.6). Dessa delar handlar om de strukturer och mekanismer som måste finnas på plats för att arbetet med övriga rättigheter i Barnkonventionen ska kunna bli långsiktigt, hållbart och komma varje barn till del.

FN:s kommitté för barnets rättigheter har definierat dessa strukturer i en sk allmän kommentar (General Comment no 5). Där har man identifierat 12 delar som måste finnas på plats för att resten av barnkonventionen ska kunna efterlevas fullt ut. Dessa 12 är: Ratificering av internationella instrument; lagstiftning inom alla områden; nationella strategier och handlingsplaner; koordinering av genomförandet; uppföljning, datainsamling och indikatorer; barns synlighet i budgetar; samarbete med civila samhället; utbildning och kompetensutveckling; internationellt samarbete; oberoende institutioner för mänskliga rättigheter samt; information och medvetandegörande.

Rädda Barnen har, inom ramen för ett projekt finansierat av EU-kommissionens Fundamental Rights and Citizenship Programme, gjort en studie där vi har tittat på hur Sverige arbetar med dessa 12 punkter på nationell nivå och i 4 kommuner (Arvika, Malmö, Partille och Uppvidinge, där seminarier också kommer att ordnas inom kort). Rapporten från studien, Bra beslut för barn, kommer att presenteras på seminariet, tillsammans med de viktigaste slutsatserna från den samlade europeiska studien (där även studier gjorda av våra systerorganisationer i Italien, Litauen, Rumänien och Storbritannien ingår) och från den studie som har tittat på hur EU-institutionerna arbetar med denna del av barnkonventionen.

Det Rädda Barnen främst kommer att belysa på seminariet är:

  • Sverige har gjort en hel del utifrån de allmänna åtgärderna (främst på nationell nivå), men aldrig fullt ut. Tex så har man antagit en strategi för arbetet med barnets rättigheter i Sverige (den första 1999, den andra 2010), men man har inte utarbetat en konkret handlingsplan med tydliga mål, tidsangivna aktiviteter, finansiella och personella resurser och med ett uppföljningssystem, vilket gör det svårt att följa upp och utvärdera arbetet med strategin. Sverige har också etablerat en Barnombudsman, men denna följer inte helt de internationella principer (Parisprinciperna och General Comment no 2) som har utarbetats för hur en sådan bör se ut, tex så utses ombudsmannen av regeringen och inte riksdagen (vilket innebär att den inte är helt självständig), Barnombudsmannen kan inte ta emot individuella klagomål från barn och det finns inte heller ett system för lokala företrädare för barn som samarbetar med den nationella ombudsmannen;
  • Det finns stora skillnader mellan olika kommuner i Sverige, vilket gör att barns rättigheter inte garanteras fullt ut i hela landet. Rädda Barnen har under ett flertal år uppmärksammat de kommunala skillnaderna när det gäller tex barnfattigdom, tillgång till skyddsmekanismer, som barnahus, och när det gäller situationen för ensamkommande barn. Även när det gäller skolan finns det stora kommunala skillnader, något som Skolinspektionen uppmärksammade så sent som igår i Svenska Dagbladet;
  • De kommunala skillnaderna hänger också samman med bristande koordinering.På nationell nivå finns det koordingerinsmekanismer som Barnkonventionssamordningen inom regeringskansliet. Inom kommuner försöker man också koordinera de olika förvaltningsdelarna. I Partille har man etablerat Barn och unga i samverkan (BUS) och i  Arvika har man slagit samman utbildnings- och socialnämnderna till nämnden för lärande och stöd. Det som fattas är dels koordinering mellan kommuner (10 kommuner koordinerar sitt arbete genom Partnerskap för barnkonventionens genomförande) men främst koordinering mellan kommuner, landsting och stat. Om ett sådant skulle komma till stånd, skulle det troligtvis leda till mindre skillnader i efterlevnaden av barnkonventionen på lokal nivå.

Något som är glädjande är att mycket faktiskt är på gång just nu, när det gäller just strukturer och mekanismer för barnkonventionens genomförande. Efter att den nya strategin antogs av Riksdagen, har regeringen uppdragit åt Barnombudsmannen att utarbeta indikatorer för barns rättigheter och åt Statistiska Centralbyrån att ta fram ett verktyg för dessa indikatorer. Barnombudsmannen har också fått i uppdrag att utarbeta ett informationsmaterial till föräldrar om barns rättigheter. Regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har ingått en överenskommelse för att intensifiera och utveckla arbetet med barnkonventionen i kommuner, regioner och landsting. Rädda Barnen följer hur dessa initiativ utvecklas och hoppas på att det leder till att barns rättigheter efterlevs än bättre i Sverige, från staten ända ner till stadsdelsnämnder.