Familjepolitiken stort utrymme i Hägglunds tal

 Vi var en tapper skara människor som hade samlats i Almedalen idag, långt ifrån det folkmyller som var igår då Stefan Löfven, Socialdemokraternas partiledare höll sitt tal. De flesta hade nu istället valt att  lämna Almedalen och det mesta är nedmonterat. Sist ut att inta scenen är Kristdemokraterna och Göran Hägglund.

Göran Hägglund agerade helt utan manus. Imponerande! Han var dessutom väldigt avslappnad, på många ställen använde han sig även av humorn som redskap. Kristdemokraternas partiledare la stor vikt vid familjepolitiken i årets tal. Något som vi på Rädda Barnen självklart ser som väldigt positivt. Föräldrar är livsviktiga för barn. Oftast är det föräldrarna eller vårdnadshavarna som är de viktigaste personerna i ett barns liv. Han säger att grunden i Kds politik är idén om familjers frihet och betydelse. Han återkom flera gånger till att familjernas självbestämmanderätt.

Att äga sin verklighet är att få vara fredad från pekpinnar. Att slippa få verkligheten omhändertagen och omtolkad av en radikal elit. På familjepolitikens område ställs det på sin spets. Vi vill att föräldrarna själva ska få bestämma utan politiskt pekpinneri”

Göran Hägglund tar t ex föräldraförsäkringen som exempel. Kd anser att försäkringen finns till för föräldrarna, inte för staten. Det ska vara helt upp till föräldrarna att fatta beslut om hur den ska användas. Här kan jag tycka att det hade varit fint med en formulering av Göran Hägglund om barnen. Det är ju ändå för barnens skull föräldraförsäkringen existerar. Att barnen ska få en möjlighet att få vara med sina föräldrar under sina första levnadsår.

Vidare presenterar Göran Hägglund Kristdemokraternas förslag om barnomsorgspeng som de anser ger familjerna verklig frihet. Han var tydlig med att poängtera att;

”Jag är för min del övertygad om att föräldrarna spelar en viktigare roll i barnens liv än en aldrig så välutbildad pedagog. Det krävs inte ett geni för att inse att de inte kan jämställas. Åhörare. Ingen behöver tveka om kristdemokraterna är det parti som mer än någon annan står upp för familjers frihet”.

Jag tycker det är olyckligt att barnperspektivet försvinner i talet, en kombination av föräldrars- och barns rättigheter hade varit positivt.

Kristdemokraterna anser att föräldrarnas roll måste uppvärderas. Hägglund understryker att det är föräldrar, inte skola eller socialtjänst som har det yttersta ansvaret för barn. Det offentliga ska ge stöd. Stöd till barn och föräldrar som har det tufft.

Rädda Barnen som arbetar med de allra mest utsatta barnen, vet att det finns föräldrar som inte kan eller har möjlighet att ta hand om sina barn. Det är viktigt att inte bortse att det finns en verklighet där föräldraskapet inte alltid fungerar. Det är inte per automatik så att föräldrar alltid är de bäst lämpade personerna att ta hand om sitt barn. En tragedi, men dessvärre en verklighet för många barn i Sverige. Dessa barn får inte glömmas bort.

Hägglund slår också fast följande gällande barns levnadsvillkor i Sverige:

”Glädjande nog har de allra flesta barn fått en högre ekonomisk levnadsstandard de senaste åren. Men en grupp tenderar att halka efter- barn till ensamstående. Inte så Happy Happy, om referensen tillåts”.

Här refererar Göran Hägglund till en omdiskuterad debattbok, som är en slags självhjälpsbok för nyskilda, och som innehåller berättelser om lyckliga skilsmässor. Hägglund menar att kommunerna måsta ta sitt ansvar, så föräldrar som har det kämpigt ska få rätt till professionell hjälp.

Som sagt familjepolitiken är i fokus, och det är de nationella frågorna som står i centrum. Hägglund gjorde ett medialt utspel tidigare idag om att föräldrarnas intjänade premiepension ska kunna fördelas lika. Detta nämndes naturligtvis även i talet. Likaså ska barnbidraget fördelas lika mellan föräldrarna. Hägglund fortsätter hela talet igenom att understryka vikten av att föräldrar får bestämma själva, det ska aldrig bli fråga om tvång.

Liksom igår då Stefan Löfven talade så saknar jag konkreta förslag om hur barn ska få det bättre i Sverige. Familjen är i fokus för Kristdemokraterna men, barnens situation kan påverkas på en mängd olika sätt. Som sagt barnperspektivet var inte i centrum för Kd, däremot föräldraperspektivet. Rädda Barnen får be Kd och Göran Hägglund att precisera sig om barnen.

Titti Hildebrand PR ansvarig Rädda Barnen

 

Löfvens tal saknade konkreta förslag för barn

Idag var det enormt mycket folk på plats för att höra på Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven i Almedalen. Jag var ändå förvånad, eftersom det känns som att hela Visby håller på att avfolkas. Nya människor kommer hela tiden dragandes med resväskor nerför kullerstensgatorna för att bege sig hemåt.

Jag såg fram emot att höra Stefan Löfven tala här i Almedalen, och jag var uppenbarligen inte ensam. Det låg en förväntan och en nyfikenhet i luften.

I Almedalen har alla partiledare möjligheten att brodera ut, få tala till punkt. Helt på deras villkor. Inga avbrott av journalisters frågor, eller kort sändningstid. Eftersom jag vet hur stort fokus Stefan Löfvens företrädare Håkan Juholt lade på barnfattigdomen, så var jag ändå relativt övertygad om att Socialdemokraternas tal skulle uppmärksamma barns situation och deras rättigheter i Sverige och i världen. Och visst. Barnfattigdomen nämndes som en viktig samhällsuppgift. Men det hade varit ännu mer spännande och viktigt om Löfven hade varit mer konkret hur barnfattigdomen ska bekämpas.

Och vänner, ingen av våra samhällsuppgifter- modernisera välfärden, radera barnfattigdomen, genomföra klimatomställningen – går att lösa utan att vi skapar nya jobb så att alla kan bidra med sitt arbete. Det är inte bara grunden för vår ekonomiska hållbarhet, utan för all vår utveckling i framtiden.

Stefan Löfven inledde sitt tal om lidandet i Syrien, och kränkningar av människors rättigheter. Naturligtvis mycket viktigt att komma ihåg världen utanför denna idylliska plats vi befinner oss i allesammans och för oss rädda barnare självklart glädjande att detta lyfts. Som vi skrev i gårdagens blogg efter Annie Lööfs tal så står Rädda Barnen beredda vid gränsen till Syrien och tills vi får komma in fokuserar vi på de flyktingar, till stor del barn, som strömmar in från Libanon. Bra att denna konflikt inledde Löfvens tal. Däremot var det inte något fokus på barnens situation varken i Löfvens tal gällande Syrien eller de andra ämnen som berördes i talet.

Löfven talade istället mycket om miljö. Om vikten av att skapa ett samhälle där alla har rätt till arbete, utbildning och välfärd. Han la stor vikt vid jobben. Han nämnde kort att flera ungdomar ska kunna komma hem och visa upp sin gymnasieexamen och att fler unga ska ges möjlighet till att stolt kunna berätta för sina föräldrar om sitt första jobb. Men även här saknade jag hur det konkret skulle uppfyllas.

Uttrycket Hållbar frihet använde Löfven flera gånger i sitt tal. Men vad det faktiskt innebär för Sveriges barn och ungdomar lär vi på Rädda Barnen få återkomma till Löfven om. Vi får hoppas att barns rättigheter och vikten av att stärka barns situation i Sverige och i världen kommer få större uppmärksamhet i Löfvens tal framöver.

Summa summarum uteblev tyvärr barns och ungas situation i Sverige och i världen, i stort sett helt, i dagens tal här i Almedalen.

//Titti Hildebrand, PR ansvarig Rädda Barnen

 

Ensamkommande ungdomar påverkar i Almedalen

Ibland älskar jag mitt jobb så mycket. I går var en sådan dag. Vissa dagar och många gånger är det tungt och frustrerande att arbeta för att alla barns rättigheter ska tillgodoses. Det finns många saker kring barn på flykt som inte fungerar idag.

Det finns många barn som lever gömda, som inte ännu har rätt till sjukvård enligt lag och som inte får gå i skolan. Det finns ensamkommande barn som har sökt asyl eller råkat lämna sina fingeravtryck i ett annat EU-land och som därför inte får söka asyl i Sverige. Barn som borde undantas regeln om första asylland och få lov att söka asyl i Sverige.

Medlemmar i Rädda Barnen berättar hur dessa barn hämtas av polisen på sätt som inte är förenligt med barnets bästa. Ibland är det frustrerande att jobba med dessa frågor. Hur kan det vara så att alla barn inte får sina rättigheter tillgodosedda på samma villkor?

Men igår var inte en sådan dag. Igår var en mycket bra dag. Jag har fått vara med om ”en historisk dag i mitt liv” som Muno, en ensamkommande tjej från Göteborg sa efter vårt seminarium som vi höll i Almedalen. Sju ungdomar som alla kommit ensamma till Sverige, diskuterade tillsammans med Rädda Barnen och migrationsminister Tobias Billström om hur mottagandet av ensamkommande barn fungerar.


Vi vuxna är väldigt bra på att prata om vilka problem som finns för barn, för olika grupper av barn, för ensamkommande barn. Givetvis lyssnar vi in barn och deras åsikter när vi ger våra förslag, men på seminariet igår blev det på riktigt. Det var ungdomarna som fick ge sin syn och sina förslag på hur det fungerar och vad som behöver bli bättre till den som är ytterst ansvarig för dessa frågor. Det behövs mer dialog med barn, de barn som berörs och de som bestämmer i samhället.

 
I slutet av seminariet fick alla som deltog i panelen säga några avslutande ord. Vi frågade Billström vad han tar med sig från seminariet och då svarade han ”vikten av att föra en fortsatt dialog om just de det berör”. I detta fall handlade det om behovet av att se över hur våra boenden för ensamkommande organiseras. Är de verkligen organiserade utifrån barnets bästa?
 

”Ingen frågar hur jag mår? Det är bara regler hela tiden”, säger Zekria, återkommer en av ungdomarna till under seminariet. Detta är ganska talande för hur det fungerar. Det finns så många olika personer och myndigheter runt barnen, men det de behöver mest är stöd, hjälp och att någon frågar hur man mår. Hur kan vi i Sverige lyckas bättre med detta?

Skolan är det viktigaste av allt säger ungdomarna. De berättar om hur de fått läsa SFI i sex månader och sedan hur de kommit till gymnasiet där alla förberedelseklasser ligger och inte haft någon kontakt med svenska ungdomar. Hade de haft svenska kompisar så hade språket varit lättare att lära sig. Och att komma in i samhället. Detta diskuterade ungdomarna tillsammans med Grön Ungdom på eftermiddagen.

Senare på eftermiddagen träffade vi Emma Henriksson (KD) för att ge henne ungdomarnas syn på mottagandet och hur det kan förbättras.  En av de frågor som diskuterades med Emma var frågan om gode män. Många av ungdomarna har dåliga erfarenheter av gode män. De ville inte hjälpa till, de svarade inte i telefonen, ”jag fick ingen hjälp att byta gode man”, säger flera av ungdomarna.

En anledning till detta är att man inte känner till sina rättigheter. Som nyanländ vet man inte vad man har rätt till och inte förrän man vet det kan man ställa krav. Ungdomarnas budskap är att de behöver få information och man, alla, behöver lyssna mer på vad vi har att säga. Och igår kändes det som att människor lyssnar. Det är en häftig känsla. Att få vara med om att påverka och att föra fram ett viktigt budskap. Sedan är det viktigt att agera! Vi måste lyssna och handla! Då älskar jag mitt jobb. När människor lyssnar.

//Mikaela Hagan, verksamhetsutvecklare Rädda Barnen

Vad fattas fattiga barn?

Intresset för barnfattigdom i Almedalen har varit enormt. Många andra organisationer före oss hade haft flera arrangemang om barnfattigdom, därför var jag i ärlighetens namn en aning orolig inför Rädda Barnens sista seminarium under Almedalsveckan. Jag var rädd att det inte skulle komma så många och lyssna. Men vad fel jag hade! Seminariet var fyllt till sista plats!
Dagens seminarium; Vad fattas fattiga barn? handlade om kommunernas roll i arbetet mot barnfattigdom. Efter att ha lyssnat på många intressanta diskussioner och debatter i Almedalen om barnfamiljers ekonomiska utsatthet insåg jag att dagens seminarium faktiskt tog vid där många av de andra slutade: Vad kan man på lokal nivå konkret göra för att förbättra situationen för barn i deras vardag?

Flera kommuner visar på ambitioner att vilja förändra för ekonomiskt utsatta barn och många kommuner har insatser och aktiviteter som både minskar barnfattigdomen och dess konsekvenser. Panelen var inbjuden till seminariet just för att dela med sig av sina goda exempel i arbetet mot barnfattigdom. Representanter från kommunerna Örebro, Landskrona, Södertälje och Skara var på plats, samt Tapio Salonen som skriver Rädda Barnens barnfattigdomsrapport och som idag också representerade Malmökommissionen.

Örebro berättade att de just nu håller på att skriva en handlingsplan för att halvera barnfattigdomen i kommunen till år 2020. Den kommer att innehålla insatser och åtgärder i många av kommunens förvaltningar för att få ett helhetsgrepp om frågan. Då det arbetet tar långt tid gör man också insatser här och nu med fokus på att bland annat skapa en meningsfull fritid för barn, samt jobbskapande aktiviteter för barnens föräldrar.

För barnens skull måste processen gå snabbare. Barnen får betala priset genom ett utanförskap. Panelen idag var väldigt överens om att både det nationella och kommunala har ett delat ansvar.
Det är i de kommunala verksamheterna som man har möjlighet att ha ett verkligt barnperspektiv. Det är här man möter barnen i deras vardag och kan lyssna till dem. Det är här vi kan ta tillvara på erfarenheter och se vad som faktiskt ger effekt.  I skolan, på biblioteket, i mötet med socialtjänsten, och på fotbollsplanen finns det goda möjligheter att påverka barnens livsvillkor. Som ett barn med knapp ekonomi sa till mig: ”Jag vill göra sånt som andra, vanliga barn gör”. Det är på de lokala arenorna vi kan skapa förutsättningar så att barnen inte känner sig annorlunda och utanför.

Min uppmaning till kommunerna: våga vara modiga för barnen. De behöver konkreta åtgärder nu och på lång sikt. Barnfattigdomsfrågan är allas ansvar och den behöver genomsyra all verksamhet. Intresset för kommunala och lokala lösningar är stort. Som vår Sverigechef AgnetaÅhlund sa i början av seminariet så finns barnfattigdom i alla Sveriges kommuner och jag önskar att det fanns någon i varje kommun som tog ansvaret för frågan.  Några kommuner har löst det genom att ha exempelvis ha en koordinator för barnfattigdom, ett lokal barnombud eller en barnstrateg. Någon som kan ta politiska beslut och omvandla dem till ett aktivt arbete för att ekonomiskt utsatta barn ska få sina rättigheter tillgodosedda.  Jag hoppas på att få se liknande lösningar i fler kommuner.

//Mary Douglas, handläggare barnfattigdom

En suck är aldrig okej!

Jag är jätteglad för att det äntligen är onsdag och jag får prata om det jag brinner för. För idag är det Idrottens dag i Almedalen. Idrottens positiva värden och barns rättigheter.

Glädje, sammanhållning, friskhet och stark kamratskap – är det som ska återspegla idrotten. Det är för många en stor och viktig del av livet och utvecklingen, och de allra flesta barn upplever sitt idrottande som något positivt och roligt. Listan på fördelarna med regelbunden fysisk aktivitet, motion och idrott kan göras lång. Ökat välbefinnande, stärkt självförtroende, bättre koncentrationsförmåga, ökad inlärningsförmåga, ökad muskelstyrka, bättre kondition och förbättrad psykisk hälsa och välbefinnande är några. Inte minst kul och roligt!

Men precis som i skolan och i övriga samhället förekommer tyvärr mobbning, kränkningar och diskriminering fortfarande i idrottens värld. Det finns de som inte får vara med när ledare ”toppar” grupper och lag eller när pressen från föräldrar blir för stor. Att inte bli erbjuden en plats i bilen till och från match eller att alltid väljas sist vet vi sätter djupa spår. Det här är frågor som engagerar mig och många andra vilket var tydligt i morse på vårt fullsatta seminarum ”När inga skydd i världen hjälper”.

Tillsammans med Mattias Hjelmborg från Riksidrottsförbundet, Anna Lindblad från IK Bolton, Lena Hök från Skandia – idéer för livet resonerade vi om hur man kan göra för att minska diskriminering och kränkningar inom idrotten så att alla barn blir en självklar del av idrottsgemenskapen.

Anna berättar hur hennes klubb vill arbeta för att barn och unga ska kännas sig trygga och välkommen i idrottsgemenskapen. Viktiga diskussioner har förts i klubben om hur man ska hantera kränkningar och diskriminering samt hur man ska agera om något händer. Det här förebyggande arbetet har gjort att idrottsledare känner sig tryggare i sin ledarroll. Det är precis så här jag önskar att alla föreningar skulle göra. Samtala och föra diskussioner om vilka värden som ska styra föreningens verksamhet.

I ”Idrotten vill”  tar Riksidrottsförbundet (RF) tydligt ställning mot kränkningar och diskriminering och för rent spel, glädje, gemenskap och allas rätt att vara med. Mattias poängterar att Barnkonventionen ska efterlevas, vilket vi alla självklart står bakom. Men här behövs stöd från organisationer som Rädda Barnen som kan barns rättigheter. Jag är särskilt glad för att vi nu påbörjat samarbetet kring Föräldrartelefonen- och mailen.

Det var också intressant att höra Lena Hök från Skandia – idéer för livets tankar om vikten av att jobba förebyggande så att vi även fångar upp barn från som socioekonomiskt utsatta grupper. Det var Bosse i publiken från organisationen Kris snabb att kommentera. Han berättade om vikten av vikten att satsa på barns och ungdomars självkänsla och inte bara resultat. Det måste komma långt senare.
Idrotten är stor och vi måste hjälpas åt från alla håll för att alla barn och unga ska beredas plats i idrottsgemenskapen. Tänk att en timma kan gå så fort. Det är så mycket som jag vill fortsätta att diskutera. Men det här var en bra början och vi hoppas på fortsatt dialog.

Trevlig sommar!

// Helene Olsson
Projektledare Rädda Barnens idrottsprojektet
08-698 92 68

Förlorare

Det finns bara förlorare i det som hände i Malmö i början av året. En kvinna miste sitt liv. Två barn förlorade sin mamma – och kanske också sin pappa. En man har mist sin frihet och kanske också sina barn. Alla hade vunnit på att det hade förhindrats.

I morgon bitti medverkar jag i ett seminarium i Almedalen om barn som växer upp med skyddade personuppgifter. Barn som lever med skyddade personuppgifter har ofta en svår vardag. De ska inte väcka uppmärksamhet men sticker ändå ut. Ofta på grund av okunskap och att samhället lägger krokben för barnen. Barnombudsmannen bjuder in till en diskussion om hur samhället kan bli till ett stöd för barn som lever med skyddade personuppgifter.

Det var alltså i måndags som en man dömdes till livstids fängelse i Malmö tingsrätt. Han knivhögg sin före detta sambo till döds inför ögonen på deras två barn, fyra och sex år gamla. Det skedde på gården utanför deras skyddade boende. I en debattartikel i Svenska Dagbladet beskriver kammaråklagare Ulrika Rogland de stora brister som finns i skyddet för hotade kvinnor och barn. Kvinnan var övertygad om att mannen ville döda henne och fick via kvinnojouren ett skyddat boende. Han var tidigare dömd för brott mot henne. Kvinnojouren ville att hon och barnen skulle flyttas till en annan kommun för att öka skyddet. Socialtjänsten ville avvakta förhandlingar om vårdnad och umgänge där kvinnan fick möta mannen öga mot öga. Dagen efter förhandlingarna hittade han henne och dödade henne.

Ulrika Rogland menar att fallet uppmärksammar stora brister i samarbetet mellan myndigheterna. Brister som gjort att ännu en kvinna helt i onödan har dödats och att två små barn måste växa upp utan sin mamma. Hot – och riskbedömningar har inte gjorts i tillräcklig utsträckning. Mannen hade efter mordet fortfarande vårdnad om barnen och motsatte sig inledningsvis att barnen fick ha kontakt med psykolog.

Vad kan vi gemensamt göra för att förhindra att fler barn råkar ut för det som hänt de två barnen i Malmö? Alla barn som utsatt för våldsbrott har rätt till rehabilitering. När barn utsatts för något så fruktansvärt som att bevittna mordet på sin mamma kan inte insatserna vänta. De behöver omedelbart krisstöd. Risk- och skyddsbedömningar måste alltid göras när det finns uppgifter om att barn lever i en familj där våld förekommer.  Barnens behov av skydd och av trygghet måste prioriteras!

//Åsa Landberg, psykolog och psykoterapeut på Rädda Barnen

Barn fick ta plats i Miljöpartiets tal

Havet, muren och rosorna levererade ännu en dag av sol här i Almedalen. Gator och gränder har blivit snävare när allt fler anländer till ön. Almedalsstämningen är nu här på riktigt när inte längre exkluderande budskap står i centrum. Gratis kunskap erbjuds i form av hundratals seminarier och ett ständigt pågående samtal ligger som en matta över staden. Bästa stället hittills för undertecknad är Öresundshuset där man erbjuder laddning till iphone och ipad. Ovärderligt när man inte är smart nog att ta med sig egen. Vi var många sådana, alltid en tröst.

I dag är det Miljöpartiets dag och artisten Timbuktu värmde upp den betydligt större publiken, jämfört med i går, inför att Åsa Romson skulle tala.

Romson började sitt tal nästan förutsägbart rädda barnigt, om man får säga så, genom att beskriva hur hon som barn tog båten till Gotland med sin familj och tävlade om vem som först kunde se ön från båten. (På Rädda Barnen tycker vi ju väldigt mycket om att barns röster få ta plats, även ifall det i det här fallet var genom en vuxens minne.)

Och Romson fortsatte faktiskt att leverera i Rädda Barnen-anda när hon påpekade att det minsann var MP som stått på sig och krävt
1) apatiska barns rättigheter
2) papperslösa barns rätt till skolgång (stor applåd från publiken)
3) fattiga barns rätt till glasögon
4) och som en jämförelse från kvällen innan – att alla barn ska ges samma chans.

Ett roligt tal för oss att lyssna på – dock: Det är mycket lätt att ha goda intentioner och behjärtansvärda åsikter när man sitter i opposition.

//Victoria Nordansjö, pr-ansvarig