Till följd av kriget i Syrien ökar antalet syrianska flyktingar som söker skydd i grannlandet Libanon, en stor del av dessa är barn. De allra flesta kommer till den norra och östra delen av landet.

Jag besökte vår libanesiska partnerorganisation SAWA i Bekaa-dalen i slutet av juni. Efter en dammig bilfärd i den fyrtiogradiga värmen anlände vi till den nordöstra delen av dalen. Intrycket att läget i Libanon fortfarande är instabilt förstärktes av flera vägspärrar längs vägen, växelvis kontrollerade av tungt beväpnade regeringsoldater och Hispolla-milis. 

 I en före detta bilverkstad i staden Baalbeck bedriver organisationen aktiviteter för barnen varje eftermiddag i så kallade Child friendly spaces. På centret arbetar socialarbetare och lärare med att få barnen att åter känna sig trygga, i miljöer som är anpassade för barn. Det handlar om att till exempel få mellanmål, skolstöd, fritids samt hjälp med att bearbeta de upplevelser man bär med sig.

Aktiviteter i centret, barnen skapar teckningar på temat ”natur”

Jag träffade sexåriga Raghad som kom till Libanon för sju månader sedan. Med sig hade hon sin lillebror och mamma. De flydde över gränsen när striderna i hemstaden Zabadani intensifierades och då en granat slog ner och totalförstörde deras hus. Turligt nog var ingen hemma.

Raghad, 6 år

Raghads pappa kom tidigare i samband med att han hamnade i konflikt med regimen. De vuxna flyktingarna är väldigt noga med att inte avslöja sin identitet, syriska agenter opererar även i Libanon. Ett regimkritiskt ställningstagande kan få till följd att släkten råkar illa ut Syrien.

Raghads familj bor i ett slitet bostadshus med fem andra familjer. På den lilla gården leker ett tiotal barn runt den hängda tvätten. Totalt 25 barn och deras föräldrar samsas på 5 rum där varken el- eller vattentillgång fungerar. Trängseln gör att vuxna och barn sover på golvet med utdragbara madrasser.

Saadena på gården utanför sitt hus

– Vi skulle allra helst vilja åka tillbaka hem igen, men det går ju inte så länge kriget fortgår, alla våra besparingar går åt till kostnader för att överleva, vi behöver bröd till våra barn säger Raghads mamma Saadena.
– På grund av allt som hänt så orkar jag inte riktigt ta hand om barnen på ett bra sätt, energin att laga mat, att få iväg barnen till skolan och att sköta hemmet försvann för några månader sedan. Jag gråter varje dag. Jag vet att barnen har behov och jag har dåligt samvete över att jag inte kan leva upp till min roll som en bra mamma. SAWA:s personal har varit väldigt behjälplig under min svåra tid. Jag tackar gud att de finns. Jag känner mig trygg och tacksam över att barnen att barnen har möjlighet att gå dit, något som betyder väldigt mycket för dem.

De libanesiska myndigheterna ger inga ekonomiska bidrag till familjerna som är hänvisade till att huvudsakligen klara sig själva. Hammed, en av SAWAs socialarbetare förklarar:

– På grund av den extrema fattigdom som de syriska flyktingarna hamnar i så tvingas många av de lite äldre barnen arbeta t ex inom jordbruket för att hjälpa sin familj med försörjning. Andra lever på sedan tidigare hitflyttade släktingars goda vilja. Men det fungerar inte hur länge som helst. På grund av familjers utsatthet är frustrationen stor bland flyktingarna. Den hjälp vi erbjuder är enormt viktig för barnen. Många av barnen är dessutom svårt stigmatiserade av våldet. En sexårig pojke som vi hjälper, bevittnade avrättningen av sin egen pappa.
Organisationen har fyra barncentra i Bekaadalen, I staden Baalbeck har antalet barn ökat från 25 till över hundra på en dryg månad. Behoven blir större för var dag som går. Rädda Barnen har skickat olika hjälppaket, bl.a. till nyfödda, med kläder och hygienartiklar som distribueras bland flyktingarna.  Då många barn anländer mitt i terminen så behöver de hjälp med grundläggande skolämnen för att inte halka efter. Därför startar SAWA även undervisning i engelska, franska, matte och naturvetenskap.

– Jag är jätteglad att jag kan gå till centret, Jag gillar att leka, speciellt med lera, att göra fina figurer som ser ut som fjärilar och fåglar. Sedan älskar jag att rita säger Raghad med ett stort leende och springer vidare till de andra barnen.

 
Den syriska regimen har vägrat enskilda organisationer att arbeta i Syrien trots det enorma behov som inbördeskriget för med sig. I många områden råder det brist på vatten och mat men även trygga miljöer för de traumatiserade barnen. Tortyr och summariska avrättningar sker frekvent. Enligt flera källor använder till och med de syriska trupperna barn som sköldar på sina stridsfordon för att undvika att bli angripna. Rädda Barnen och andra organisationer har utan framgång krävt att få stopp på våldet och att få hjälpa barnen i Syrien.

Tills dess kämpar vi på Rädda Barnen för att Raghad och hennes kompisar ska kunna få en dräglig vardag i Libanon. På sikt hoppas jag verkligen att hon och de andra familjerna skall kunna återvända till sina hem i Syrien och åter leva ett normalt och tryggt liv.  Ett liv som alla barn skall ha rätt till.

(de vuxnas namn har fiktiva namn p g a deras säkerhet)

// Jan Sandberg, projektledare/informatör, Rädda Barnen