Du är här: Hem / Arkiv förIhsan Kellecioglu

På lika villkor

7 februari, 2013 Av Ihsan Kellecioglu Lämna en Kommentar

Jag skulle vilja prata en stund om de barn jag träffar i mitt arbete som lever i socioekonomiskt utsatta områden, vad vi i den offentliga debatten också kallar förorts- eller miljonprogramsområden.

Ett av mina viktigaste uppdrag, och där jag känner att vi gör skillnad och dessutom ser att vi förändrar, är i mitt arbete med Rädda Barnens satsning På lika villkor. Syftet är att etablera ett långsiktigt barnrättsarbete i socioekonomiskt utsatta områden. Centralt i vår satsning är att utgå från de boendes eget ägandeskap, delaktighet, engagemang och organisering för barns rättigheter.  I fyra år har vi träffat och bedrivit verksamhet för föräldrar, barn och unga i områden med hög barnfattigdom. Tack vare detta får jag och mina kollegor en gedigen kunskap om de utmaningar som finns för barn och föräldrar i dessa områden.

Att få träffa, ta del av deras vardag, finnas där och lyssna samt skapa en relation är en fantastisk förmån för oss, liksom vårt goda samarbete med lokalt baserade organisationer.

I mitt arbete i dessa områden kan jag se ett ökat rop på stöd av de barn och föräldrar som vi träffar. Under ett föräldramöte i Rinkeby under hösten med 30 föräldrar så var det ett enhälligt svar från föräldrarna på frågan ”vad anser ni att Rädda Barnen ska arbeta med?”, att starta ett soppkök i Rinkeby. I samtal med förskolelärare i Järva så vittnade de om att alltfler barn går hem allt senare från förskolan för att de ska hinna äta en sen måltid.

 Förskolelärarna hade inga vetenskapliga bevis på om det var ett uttryck för att barnen inte får mat hemma, men de såg det som en del av områdets ekonomiska fattigdom. Trångboddheten är en annan oerhörd central fråga som lyfts upp av barn och föräldrar under våra möten. De vittnar om att trångboddheten leder till att barnen får sämre chanser att prestera i skolan då det är svårt att koncentrera sig när de ska göra sina läxor. I trånga utrymmen så blir det också en större risk för sämre familjerelationer och att fler barn, främst killar, ”hänger ute på gatan”, vilket kan leda till negativa konsekvenser i form av rekrytering till organiserad brottslighet, skadegörelse, droger och annan form av kriminalitet.

Tapio Salonen skriver i sin artikel i Svenska Dagbladet 19 januari att: ”Ojämlikheten bland barnfamiljerna har ökat drastiskt under senare år och avståndet mellan de barn som växer upp i familjer med knappa villkor och barn i familjer med normal – eller höginkomster har accentuerats.”  Vi kan också se i Rädda Barnens viktiga barnfattigdomsrapport att fattigdomen är oerhörd koncentrerad till specifikt geografiska områden i Sverige. Dessa områden har uppemot 60 % fattiga barn medans det i mer ekonomiskt välbärgade områden ligger på runt 2-3 %. Fattigdomen är därmed också geografiskt ojämlik.

Även om nu inte alla barn är fattiga i socioekonomiskt utsatta områden så tycker jag att vi behöver ställa oss frågan hur det påverkar ett barns livschanser att växa upp i områden med hög arbetslöshet, ekonomisk fattigdom, trångboddhet, diskriminering och med en stigmatiserad mediebild av att de bor i ”problemområden”.

Det behövs nya tag från både privat och offentlig sektor. Jag menar att bekämpning av barnfattigdomen bör vara en högst prioriterad fråga för alla parter i samhället. Att lägga ned vårdcentraler, skolor och bibliotek i dessa områden gynnar ingen vare sig det enskilda barnet eller samhällets utveckling. Politikerna bör också vidta ökade åtgärder för att motverka diskrimineringen på arbetsmarknaden och den ökade rasismen i samhället. Jag tycker att en viktig vision för oss vuxna är att alla barn ska få känna sig inkluderade. De ska bli sedda som potentiellt kompetenta blivande samhällsmedborgare oavsett vilken del eller i vilket område i landet man bor på. 

Håller du med mig?

//Ihsan Kellecioglu, Nationell samordnare På lika villkor Rädda Barnen

Vill du ta del av fler barns vardag och upplevelser?  Gå in på: fattigskolan.se. Eller ladda ner På marginalen.

Arkiverat under: Barnfattigdom, Barnkonventionen, Barnrätt, Hälsa, Mobbning, Utbildning Taggat med:, , , , , ,

Rasismen avfärdas alltför lättvindigt

28 augusti, 2012 Av Ihsan Kellecioglu Lämna en Kommentar

Jag läser med avsky det som händer i Forserum i och med de trakasserier som somaliska barn och ungdomar får leva med. Somaliska barn som har flytt från krig och fattigdom söker skydd i ett av världens mest trygga och välutbildade länder och blir i Sverige fortsatt utsatta för olika följder för att de har en annan pigmentskala än normen.

När jag var 12 år flyttade jag från det mångkulturella området Vårby Gård i Stockholm till den lilla orten Norberg i Västmanland. Jag hade aldrig i mitt liv träffat rasister tidigare. I sjätte klass på mellanstadiet fick jag nästan dagligen höra att jag var en neger eller svartskalle för att jag hade en annan bakgrund. Många elever visade tydligt att jag inte var välkommen i skolan. Den dagliga rasismen försvann efter ett tag när jag fick fler och fler vänner i Norberg.

Tyvärr dök den upp igen när jag kom upp i tonåren och började hänga på platser där alkohol var inblandat, det kunde vara på barer eller olika fester. Då återkom de rasistiska uttrycken och flera gånger hamnade jag och mina vänner, som också var ”invandrare”, i regelrätta slagsmål. Vi kunde inte bara ”hänga” på nattklubben eller festen som alla andra efter att det hade druckits för mycket alkohol. Det var som en spärr som gick loss hos många ungdomar och vuxna, där alkoholintag plötsligt gjorde mig till svartskallen, turken, negern igen – kort sagt ”den annorlunda”.

Flera av mina vänner blev misshandlade av skinnskallegäng utan att det blev några som helst påföljder för förövarna. Och jag visste redan då att flera svenskar egentligen var schyssta killar men som hamnat snett i sökandet efter en identitet och tyvärr hittat den hos skinnskallar.

Under hela min uppväxt fick jag inte en enda gång stöd från någon vuxen i skolan eller någon annan i de offentliga verksamheterna. Det fanns till och med lärare som tyckte att det var ok och inte så farligt, det ungdomarna sa, ”för de menar inte det egentligen”. Samma upplevelser har även mina vänner från personalen på skolan.

Jag får liknande associationer när jag läser att pastorn i Forserum skäms för att ingen har reagerat tidigare. Kommunalrådet och socialtjänstchefen i Forserum anser inte att motivet är rasistiskt och att de ungdomar som utsätter den somaliska gruppen för trakasserierna är unga med problem sen tidigare.

I min mening är det en rasistisk handling att barn med en annan pigmentskala än normens ska bli utsatta, bara på grund av den enkla faktorn. Rasismen är ett stort problem i Sverige och världen och det måste vi ta på större allvar. Kommunalrådet och socialtjänstchefen må ha rätt i att det handlar om ungdomar som har bekymmer socialt och att de därför blir förövare. Men om samhället hade tagit i med hårdhandskarna när det gäller rasism så hade de somaliska barnen i Forserum inte blivit utsatta bara på grund av sin hudfärg. Och jag tror inte att kommunalrådet och socialtjänstchefen hade agerat på det sättet om deras barn hade varit med om trakasserier med rasistiska motiv.

Alla barn och ungdomar behöver stöd, och där har hemmet och det offentliga ett stort ansvar, både för att skydda de ungdomar som söker en identitet och för att vara ett stöd till de ungdomar som drabbas; för alla är vi offer i ett rasistiskt samhälle, fast på olika sätt. Rädda Barnen arbetar utifrån Barnkonventionen och i den framkommer bland annat att alla barn är lika värda och att inget barn ska diskrimineras enligt artikel 2.

Personligen anser jag att en åtgärd vi behöver anta är att utbilda etniskt svenska ungdomar och föräldrar så att de kan integreras bättre i det mångkulturella samhället, på liknande sätt som vi har integrationsåtgärder för invandrare som ska integreras in i det svenska samhället.

För såsom det svenska samhället är här för att stanna är även det mångkulturella samhället det, och den kombinationen är helt underbar.

IHSAN KELLECIOGLU
Nationell samordnare, Rädda Barnen

Arkiverat under: Barnkonventionen, Barnrätt, Mobbning Taggat med:, , , , , , , , , ,

Den viktiga känslan av att kunna förändra sitt liv

19 juni, 2012 Av Ihsan Kellecioglu Lämna en Kommentar

En rubrik i Dagens Nyheter ropar ut något som vi på Rädda Barnen med stigande oro noterat i arbetet med våra förortssatsningar i Stockholm, Malmö och Göteborg. ”För lite hjälp barn i Rinkeby-Kista” lyder rubriken. Ledningsgruppen för socialomsorgen har gjort en rapport som refereras. De skriver i den att ”Vi anser att vi nu nått gränsen för vad vi kan godta som en rimlig nivå på biståndsinsatserna och kvaliteten i det övriga sociala arbetet”.  Det är oerhört alarmerande när ledningsgruppen själv beskriver sin situation på det viset.

I Rädda Barnens barnfattigdomsrapport 2012 kan vi läsa slående siffror på hur vissa stadsdelar i Sveriges storstäder har en hög andel av fattiga barn. Andelen fattiga barn i Rinkeby ligger på 55 procent och i Rosengård är siffran uppemot 60 procent enligt Rädda Barnens definition. Andra slående siffror är att enbart ca 40 procent av eleverna på Husbygårdsskolan går ut skolan med behöriga betyg. Polisen uppskattar att det finns boendeplatser för ca 15 000 invånare i Rinkeby men de beräknar att det bor ca 25 000 invånare där. Det är siffror som vi inte borde acceptera i ett av världens rikaste länder.

Siffrorna är inte unika för Rinkeby, Husby och Rosengård. Utmaningarna är stora i ett flertal områden i Sverige där ungdomar inte har samma förutsättningar som andra barn att delta i samhället. I områden med fattigdom och trångboddhet behövs det extra tillgänglig samhällsservice. Bra skola, fritidsgårdar, mötesplatser, familjecentraler kan kompensera brister i form av arbetslöshet och utanförskap. Men den utveckling vi har sett i de stadsdelar där vi på Rädda Barnen arbetar har gått i motsatt rikting. I Järva har samhällsservicen steg för steg utarmats. Man har lagt ner skolor, fritidsgårdar, bankkontor, postkontor och vårdcentraler, vilket är något som också uppmärksammas i DN-artikeln.

Barnfattigdom handlar inte bara om brist på pengar. Minst lika mycket handlar det om en känsla av hopplöshet, utanförskap och att inte ha egenmakt att förändra sina livsvillkor. Detta anser jag är det största problemet när vi möter barn och ungdomar – att många inte känner att de kan förändra sitt liv eller lyckas i samhället. Känslan formas utifrån att barn och ungdomar i fattiga områden har föräldrar som är arbetslösa, att de dagligen läser tidningar med negativa rubriker om deras område, att de hela tiden får höra att deras skola är underpresterande. De saknar förebilder som de kan identifiera sig med i det offentliga rummet. Ett samhälle där välfärden steg för steg flyttas ”någon annanstans”, eller sakta dör ut visar också för de unga att de inte är viktiga att satsa på.

Låt oss aldrig glömma att fattigdom och utanförskap är i stark relation till ett innanförskap. Känslan av att jag kan vara delaktig i samhället måste vara lika för alla barn och ungdomar som växer upp i Sverige. I de verksamheter som vi bedriver i våra förortsområden är en av drivkrafterna både att ge barn och ungdomar inflytande i de processer som vi skapar – och att de ska få känna att de kan delta i samhället på samma villkor. Ökad självkänsla och självförtroende är nyckeln till att delta i samhället men det är upp till oss vuxna att erbjuda den samhällsservice som krävs för att varje barn och ungdom ska uppnå den känslan. Därför vill vi på Rädda Barnen att staten ska lagstifta om en garantinivå för förebyggande socialt arbete och tidigt stöd.

 /Ihsan Kellecioglu, projektledare

Om vår verksamheter i förortsområden:
Föräldraforum  i Rinkeby, Tensta och Husby. En mötesplats för föräldrar i Järva att samtala om viktiga frågor som berör deras vardag
Tjejforum i Husby och Rinkeby – verksamhet för tjejer vars syfte är att stärka tjejers självkänsla och skapa en plattform för engagemang och deltagande i samhället på samma villkor
Harakat café i samarbete med Megafonen i Husby – en mötesplats för ungdomar att folkbilda sig och samtala om samhällsaktuella frågor med kända föreläsare. 

I Göteborg och Malmö arbetar vi med liknande verksamheter i form av föräldraforum och ungdomsforum.

Arkiverat under: Barnfattigdom, Barnrätt Taggat med:, , , ,