Vi står och skriker i solgasset bredvid en dammig fotbollsplan i en lika dammig stadsdel i Khartoum, huvudstaden i Sudan. Ett gäng killar spelar fotboll i trasiga kläder. Många barfota, en del delar sko med en kompis, några få har skor på båda fötterna. Det är 35 grader varmt.
Vi är väl en tio stycken som följer matchen. Vi är lite för engagerade, skriker högt om hur de ska göra för att joxa trasan i mål. Vi beter oss som de där värsta fotbollsföräldrarna – man inte vill vara.
Det är två gatubarnslag som spelar match. Det gör man varje torsdagseftermiddag på den här sandplanen. Arrangörer är Rädda Barnen.
I niomiljonersstaden Khartoum har man ingen aning om hur många gatubarn det finns, men att det handlar om tusentals barn som vandrar vind för våg i denna storstad, det vet man. Rädda Barnen jobbar med de mest utsatta barnen, självklart finns gatubarnen bland dessa.
Genom en av våra partnerorganisation stödjer vi 400 gatubarn med olika aktiviteter – alltifrån att vi hjälper dem juridiskt om de ställs inför rätta (polisen är tuff och hård mot dem, men efter ett gediget påverkansarbete genom bland annat Rädda Barnen har detta nu delvis ändrats) till att utbilda dem om HIV-aids för att minska deras sårbarhet, och, inte minst som nu här vid fotbollsplanen, erbjuda dem lite rekreation.
Jo, det låter bisarrt att tala om rekreation när det handlar om barn som bor i dammet och smutsen och letar efter mat i soptunnor. För Rädda Barnen har barns deltagande ett egenvärde och när vi frågade gatubarnen själva vad de helst ville göra, så kom fotboll allra högst upp på önskelistan.
PostkodLotteriet är med och finansierar vårt program för trygghet och skydd här i Sudan. Det är vi som står vid sidan om den dammiga fotbollsplanen tacksamma för.
Lillkillen i för stora gröna byxor som precis har fått in bollen i mål heter Ahmed. Yngst och minst är han, men bäst i laget.
/Kristina Granqvist, Khartoum, Sudan
Postkodlotteriet
Senast kommenterat