Lämna barnets husdjur i fred!

19 maj, 2012 Av Åsa Landberg Lämna en Kommentar

Husdjur har ofta en särskild plats i barns hjärtan. En hund,
en katt, en kanin, ett marsvin, en undulat eller en häst blir en familjemedlem, och ofta en familjemedlem som barnet känner ett alldeles särskilt ansvar för. De vårdar och beskyddar sitt husdjur. När det råkar illa ut, blir sjukt eller dör så är det en stor sorg.

Idag beskriver en rad organisationer i en debattartikel i
Dagens Nyheter hur djur kan bli ytterligare ett vapen för en vuxen som utövar våld i hemmet. När de mänskliga familjemedlemmarna blir misshandlade råkar ofta även djuren illa ut.   Hot och våld mot familjens
husdjur drabbar ett barn hårt. Och om våldet trappas upp kan husdjur till och med bli dödade.

Tyvärr är det här något vi väl känner igen på Rädda Barnen. Artikeln
i DN handlar mest om vad som händer med vuxna kvinnors husdjur när kvinnan misshandlas. Men det gäller i allra högsta grad även våldsutsatta barn. Många gånger används husdjuren för att tysta barn. Hoten kan se olika ut. Om barnet berättar om vad som hänt hemma så kommer djuren att få stryk eller att avlivas.  Om barnet berättar vad som hänt så kommer det att få flytta hemifrån, och då får de aldrig se sitt djur igen.

I artikeln föreslår man att regeringen inkluderar djurplågeribrottet
i brotten grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning och att våld mot husdjur ska ses som en försvårande omständighet och höja straffvärdet i ärenden om våld i nära relationer.  Man föreslår
dessutom en sekretessbrytande regel gällande djurskyddsproblem, för personal inom hälso- och sjukvårdspersonal samt socialtjänsten.

Det är bra att sambandet mellan våld mot djur och våld i
familjen uppmärksammas! När vi skyddar barn måste vi också tänka på deras husdjur!

Åsa Landberg, leg psykolog, leg psykoterapeut

 

 

Arkiverat under: Barnmisshandel Taggat med:, , , ,

På plats i Kina

15 maj, 2012 Av Rädda Barnen Lämna en Kommentar

För några veckor sedan var jag i Kina för att ta del av hur företag i landet har börjat arbeta med socialt ansvarstagande.

 I storstädernas industriområden är det idag brist på arbetskraft. Det gör att de unga rörliga arbetarna har helt nya möjligheter att ställa krav på sina arbetsgivare. Maximalt pressade löner och usla arbetsvillkor håller inte längre.

???På textilfabriken i Hang Zhou jobbar cirka 300 ungdomar.  Fotograf: Sophie Arnö

-Förr brydde vi oss bara om vinsterna. Nu har vi insett att det inte räcker. Folk vill bli omhändertagna. Respekterade.

Så sa Jan Siu, ägare till ett stort textilföretag som satsar på omfattande personalvård, när jag träffade henne i Shenzeni södra

Kina. Och hon är bara en av många företagsledare som har börjat inse vikten av socialt ansvar för långsiktig konkurrenskraft och utveckling.

Nu finns det även verktyg för dem som vill tänka in barns specifika behov i sin CSR-strategi. Rädda Barnen, Unicef och FN:s Global Compact har tagit fram tio barnrättsprinciper för att hjälpa företag att ta ett större ansvar.  Dessa lanserades 15 maj  i Peking.

Det är bra.

Samtidigt står vi fortfarande inför en rad utmaningar. Den största är kanske att få företagen att inse att detta inte bara är ännu en uppsättning principer, utan att det faktiskt  är ett användbart verktyg för dem när de ska bedöma sin verksamhets sociala och miljömässiga påverkan.

Fortfarande är barns rättigheter allt för sällan överst på företagens agenda, eller ens en fråga som är integrerad i deras strategier. Kulturella och sociala värderingar påverkar också förståelsen och förverkligandet av barns rättigheter avsevärt. Därför kommer det krävas många lokala insatser när det gäller hur man ska tolka och tillämpa principerna.

Vad utmärker då ett barnvänligt företag? Förståelsen för att verksamheten har konsekvenser för barn! Att företag som lyfter fram barns rättigheter i sina strategier dessutom stärker sitt eget rykte, och ofta medarbetarnas engagemang, är ingen motsättning.

 Det finns bara vinster att göra när det handlar om ett genuint engagemang!

I dag släpper vi nya numret av Tidningen Barn där kan du läsa mer om socialt ansvarstagande och många fler intressanta reportage.

Trevlig läsning!

Sophie Arnö Chefredaktör Tidningen Barn

Arkiverat under: Barnkonventionen, Barnrätt Taggat med:, , , , , , , , , , , ,

Blir kvar i Nairobi…

14 maj, 2012 Av Rädda Barnen Lämna en Kommentar

När jag kom hit i april var mitt uppdrag initialt att stödja vår Somalia verksamhet under fyra korta veckor. Men i veckan blev det beslutat att jag stannar kvar i ytterligare tre månader. Här arbetar jag främst med att koordinera och skriva projektförslag, som vi sedan lämnar in till institutionella givare (exempelvis svenska Sida, Unicef eller brittiska DFID) med förhoppningen att de vill finansiera just det vi föreslagit. Ett av förslagen jag arbetar med just nu är för ett så kallat ”näringsprogram” (nutrition programme) i Puntland, Somalia. Det är en region med självstyre i nordöstra Somalia, men som fortfarande står under regeringen i Mogadishu. Puntland är extremt fattigt, och mycket av piratverksamheten i Indiska Oceanen utgår just från kusten här.

Jag är (uppenbarligen) ingen sakkunnig, så med det här projektförslaget arbetar jag framförallt nära med vår rådgivare i näring, Zinet, en kvinna från Etiopien som med ett fantastiskt tålamod försöker förklara för mig hur hälsosystemet i Somalia är uppbyggt, och vad alla förkortningar innebär. För er som inte arbetar i den här branschen, tror jag vi för övrigt lätt kammar hem första priset för störst antal förkortningar (eller acronyms som det heter på engelska). Här är ett urval av några som förekommer bara i det inledande stycket om det jag skriver nu: OTP, TSFP, MUAC, SAM, MAM, IDP, U5s, PLW. Pris till den som kan gissa alla rätt! :)

Hur som helst, näringsinsatser går kortfattat ut på att dels behandla barn och mödrar som är undernärda, dels försöka förebygga att de överhuvudtaget blir undernärda. Vi riktar främst in oss på barn som är under fem år, samt kvinnor som är gravida eller ammar, då dessa grupper löper störst risk att inte få i sig tillräckligt med näring. Behandling sker till exempel genom att barn matas med en väldigt närings- och kaloririk jordnötskräm, som gör att de snabbt kan gå upp i vikt, kolla bilden. För att förebygga undernäring försöker vi bland annat sprida kunskap om hur bebisar och små barn bäst skall matas. Det innefattar till exempel att barn uteslutande skall ammas de första sex månaderna. För barn i utvecklingsländer kan en sådan förhållandevis enkel insats vara livsavgörande. Men det är inte alltid så enkelt att ändra ett beteende, framförallt när kultur och tradition säger annat, och det inte finns stöd för kvinnor som har svårt att komma igång med amningen.

Det som känns mest intressant med den rollen jag har just nu är att jag får möjligheten att jobba med kollegor i en mängd olika funktioner, från Zinet med sin expertis, via finansavdelningen för att ta fram en budget, till logistikerna för att förstå hur vi kan inhandla och transportera allt material vi behöver. Det senare är verkligen ingen enkel operation i Somalia, där specialchartrade flyg ibland är det enda sättet att se till att allt kommer säkert fram.

Det som känns mest frustrerande är naturligtvis att jag inte har en aning om hur det ser ut i verkligheten. Det är väldigt märkligt att sitta i ett helt annat land och försöka föreställa sig hur allt hänger ihop. Jag hoppas naturligtvis att jag får möjligheten att resa in i Somalia, men i dagsläget finns inga planer på det.

 /Josephine Carlson, Rädda Barnen i Nairobi

Arkiverat under: Hälsa, katastrofarbete Taggat med:, , , , , , , ,

Regn – livsavgörande och dödligt på samma gång

11 maj, 2012 Av Rädda Barnen Lämna en Kommentar

Den 15 april föll de första regnen i Somalias huvudstad Mogadishu, och man antar att detta var början på regnperioden. Återstår att se om farhågorna att regnen skall vara långt under normala nivåer infrias, eller om somaliska barn och deras familjer kan få tid att för en gångs skull återhämta sig.

Som jag nämnt tidigare, är regnet tyvärr inte bara bra. När det faller mycket på en gång, på jord som är uttorkad och inte kan suga åt sig vattnet tillräckligt fort, uppstår ofta översvämningar, eller ännu värre – det som man kallar för flashfloods. Dessa snabbt forsande vattenmassor kan svepa bort hela byar. Jag har själv sett det i Afghanistan, där Rädda Barnen var först på plats i en liten by utanför Mazar-i-Sharif. Vattnet hade mitt i natten forsat rakt genom byn och tagit med sig allt i sin väg; raserat husen, rivit ned ledningar och sköljt bort husgeråd, kläder och skolböcker. Även om dessa hus kanske inte var de mest stabila konstruktionerna, var de åtminstone inte tänkta som några tillfälliga byggnader. Annat är läget för de tusentals internflyktingar som just nu befinner sig i och Mogadishu.  

Rädda Barnen arbetar i två läger i utkanten av staden – Sigale och Darwich. Här bor just nu runt 100 000 människor, ungefär hälften av dem är barn.  Många har anlänt bara de senaste månaderna – lägren har växt från omkring 9 000 familjer till 14 000 sedan februari – de flesta från områden i södra Somalia där konflikten mellan Al Shabaab och regeringstrogna styrkor trappats upp rejält.

Det är inte enkelt att arbeta här; trots att läget förbättrats de senaste månaderna efter att den somaliska armén lyckats driva bort Al Shabaab, åtminstone från de centrala delarna av staden. Men frontlinjen går inte långt utanför, och varje dag anländer hundratals nya internflyktingar till de redan överfyllda lägren.

Delar av Sigale lägret ligger olyckligt placerat vid ett av stadens stora avloppsdiken, och minst 300 familjer har drabbats av regnen bara de senaste dagarna. Majoriteten bor i små hyddor som de byggt själva av pinnar och vad material de kunnat avvara för att skydda sig mot väder och vind. En del har presenningar som skyddar något bättre mot vätan, men skulle det bli rejäla översvämningar är det få tält som kommer stå kvar. Man försöker flytta familjer till säkrare områden, men det är ingen lätt operation.

En annan oro som regnen för med sig är att hygien- och sanitetsförhållanden tenderar att försämras ytterligare. De är till att börja med sällan bra i ett flyktingläger, men översvämningar för ofta med sig skitigt vatten som i sin tur bär på smittsamma sjukdomar. Små barn är som vanligt mest utsatta och riskerar lätt insjukna i till exempel diarré eller ännu värre, kolera. För barn som redan är försvagade av undernäring, blir detta en tuff kamp för immunsystemet att utkämpa. Lägg därtill nästintill obefintlig sjukvård, och kriterierna för ett nytt katastrofläge är snabbt uppfyllda. Barn dör.

Rädda Barnen har påbörjat utdelning av presenningar, så att familjer kan få ett bättre skydd mot regnet. Man har redan börjat dela ut plastdunkar för att hämta och lagra rent vatten i, samt tvål för att familjer skall kunna uppehålla sin hygien. Vi håller också gruppmöten för att lära barn och deras familjer hur de bäst kan skydda sig mot sjukdomar.

Nu i maj planerar vi att börja dela ut matkuponger, så kallade food vouchers, för att hjälpa familjer att se till att de får tillräckligt med mat. Dessa kan sedan hushåll använda för att byta till sig exempelvis kött eller grönsaker på den lokala marknaden.

 Jag ska försöka återkomma mer detaljerat längre fram till varför man väljer att genomföra denna insats, istället för att till exempel dela ut mat, eller kontanter. Men enkelt sett kan man säga att om efterfrågan på varor hålls uppe, innebär det en möjlighet för den lokala ekonomin att fortsätta fungera. Det ger också familjer en frihet att välja vilken mat de helst vill konsumera. Ett sådant typ av projekt är ett exempel på hur man försöker tänka lite mer långsiktigt, samtidigt som man försöker rädda liv.

Bilderna visar översvämningar i Sigale och Darawish-lägren. På bilderna syns de så kallade ”buuls”, traditionella, tillfälliga hyddor som i princip bara består av pinnar, tygstycken och presenningar. Fotona är tagna av Abdikarim Daud Aden, som arbetar för CPD – Center for Peace and Demoracy, Rädda Barnens lokala partner i Mogadishu.

/Josephine Carlson, för Rädda Barnen i Nairobi

Arkiverat under: flyktingfrågor, Hälsa, katastrofarbete Taggat med:, , , , , ,

Inifrån en tonårsvärld

11 maj, 2012 Av Åsa Landberg 2 Kommentarer

SVT1 sände igårkväll Dokument inifrån. En dokumentär inifrån en tonårsvärld där djungelns lag råder och vuxna inte släpps in. Men ikväll har vi släppts in. Vi har fått vara med när femtonåriga Sara berättar sin historia. Det är otäckt. Desto viktigare att vi tar vara på det vi fått bevittna.

Var går gränsen mellan vad som är övertalning och vad som är tvång? Det är en gråzon. Varför har man sex fast man inte vill? Varför säger man inte nej? Tonåringarna i filmen har olika förklaringar till varför, och tror att det är ganska vanligt. De har en vag och ofta överdriven bild av vad en våldtäkt är, berättar de i programmet Debatt som sändes efteråt. Och även när det inte är en våldtäkt eller ett övergrepp, så kan man må väldigt dåligt efteråt om man inte ville. Vare sig man är kille eller tjej.

Det är bra att det här kommer upp till diskussion. Det är inte alltid lätt för vuxna att veta var gränsen går för vad som är brottsligt, och än mycket svårare för tonåringar som fortfarande är barn. Under några dagar har TV, radio och tidningar fyllts av inslag om programmet och ämnet.

När jag chattade med tittare efter programmet http://svt.se/2.110265  slogs jag av hur stort behovet är att fråga och att samtala.

Vi hoppas att samtalet fortsätter.

/Åsa Landberg, leg psykolog, leg psykoterapeut

Arkiverat under: Sexuella övergrepp Taggat med:, , , , , ,

Sex mot sin vilja och sexuella trakasserier är vardag för många unga

10 maj, 2012 Av Åsa Landberg 2 Kommentarer

Bilden av våldtäkten måste ändras skriver två forskare och en åklagare på Svd Brännpunkt. Okunskapen om vad en våldtäkt är innebär ofta att ingen ingriper och att omgivningen istället helt felaktigt fördömer offret. Ungefär hälften av alla allvarligare sexuella övergrepp mot tonåringar utförs av en jämnårig. Förövaren är någon som offret redan känner och som finns i kompiskretsen, i klassen eller på skolan. Och den som utsatts berättar ofta inte. De är rädda att vuxna inte kommer att lyssna och jämnåriga kommer att lägga skulden på dem. 

Det är smärtsamt att acceptera att dessa barn och ungdomar ibland har rätt. På Rädda Barnen träffar vi alltför ofta tonåringar som vittnar om just det här. Och det måste förändras! Utbildning om våld och sexuella övergrepp måste bli obligatorisk i alla utbildningar för yrken som arbetar med barn. Vi behöver ett nationellt kunskapscentrum om våld mot barn som kan samla och sprida kunskap. Och framförallt – vi måste börja i tid! Vi måste förändra attityder och beteenden hos de små barnen.

Ikväll sänder SVT1 Dokument inifrån-dokumentären ”Ingen riktig våldtäkt”.  Jag kommer att chatta med tittarna efter programmet.

Sexuella trakasserier är vardag för barn i våra skolor skriver Dagens Nyheter. Det gäller högstadielever, men även yngre barn på mellanstadiet och lågstadiet. Både flickor och pojkar drabbas i så hög grad att beteendet normaliserats. Händelserna bagatelliseras ofta av vuxna. Ord som hora, fitta eller bög används som skällsord och accepteras. Det är djupt oroande.

Vi måste förhindra att sexuella trakasserier bagatelliseras och normaliseras! De sätter alltför ofta djupa spår hos de pojkar och flickor som drabbas.  De attityder som accepterar ett sexualiserat språk eller sexuella ofredanden är också nära besläktade med de attityder som förminskar grövre sexuella övergrepp och skuldbelägger offren.

Åsa Landberg, leg psykolog, leg psykoterapeut

Arkiverat under: Sexuella övergrepp Taggat med:, , , , , , , ,

Den värsta humanitära katastrofen hittills under 2000-talet

9 maj, 2012 Av Rädda Barnen Lämna en Kommentar

Hej igen!

Här kommer min andra blogg från mitt katastrofarbete i Nairobi. Men varför är jag här?

Kommer ni ihåg? – För drygt ett år sedan kom de första alarmerande rapporterna om det eskalerande läget på Afrikas Horn, då man förutspådde att den kommande regnperioden inte skulle kunna ge tillräckligt med mat för människorna här. På detta följde på nästan helt uteblivna regn under hösten 2011.

Man varnade då för att vissa områden i Somalia i värsta fall skulle komma att uppfylla kriterierna för svält, med katastrofala följder om inget gjordes. Humanitära organisationer och givare uppmanades genast börja planera för och implementera utökade hjälpinsatser. Men reaktionerna på varningarna kom alldeles för sent, och situationen utvecklades till den värsta humanitära katastrofen hittills under 2000-talet.

I Somalia förvärrades dessutom torkan av den pågående konflikten mellan olika väpnade grupper, som Al Shabaab, och den svaga Somaliska staten, vilket innebar att stora områden inte kunde nås med hjälpinsatser.

Tiotusentals somalier tvingades på flykt över gränserna till Etiopien och Kenya, och i kenyanska Dadaab, världens största nuvarande flyktingläger, strömmade familjer in – många efter att ha gått genom öken i flera veckor. Som mest var 13 miljoner människor i regionen drabbade av torkan.

Under hösten kom regnen till slut. Trots att de förde med sig översvämningar och dödliga sjukdomar som kolera och malaria, förbättrades läget något, och i februari i år deklarerade FN att inget område längre uppfyllde kriterierna för svält.

Men katastrofen är inte över för det.

En tredjedel av Somalias befolkning anses fortfarande befinna sig i en kris-situation, där man inte har tillräckligt med mat för att kunna föda sina familjer. Barn dör fortfarande dagligen av undernäring och de sjukdomar undernäringen ger upphov till. Familjer tvingas överge sina hem i sökandet efter mat och vatten. Många bönders grödor växer inte, boskap dör, vilket i sin tur innebär att de inte längre kan försörja sig. En dödlig spiral.

För ett par veckor sedan kom ytterligare ett bakslag. FEWS NET, som bevakar och analyserar tillgången på mat för att kunna ge tidiga varningssignaler, förutspår att den kommande regnperioden (april-juni) återigen kommer vara sämre än normalt på Afrikas horn. Ännu en gång kan det få katastrofala följder för en redan utsatt och försvagad befolkning som inte hunnit återhämta sig från förra årets svältkatastrof. Varningstecknen finns där. Vi vet vad som händer om vi inte reagerar på dem i tid. Har vi lärt oss något?

Förhoppningsvis. Jag befinner mig ju just nu i Nairobi, där huvudkontoret för Rädda Barnens Somalia-program ligger. Här arbetar vi just nu med att planera för hur vi snabbt skall kunna möta ett ökat hjälpbehov om regnen slår fel. Men vi arbetar också mer långsiktigt med att stödja familjer så att de kan skydda sin livnäring och stå bättre rustade inför ytterligare en nalkande katastrof. Du kan hjälpa oss.

/Josephine Carlson, Rädda Barnen i Nairobi

Arkiverat under: flyktingfrågor, katastrofarbete Taggat med:, , , , , , , , ,

Skilda världar för världens mammor

8 maj, 2012 Av Rädda Barnen Lämna en Kommentar

Eva Nordfjell, hälsorådgivare

När jag var i Jemen i mars  besökte jag Rädda Barnens program för att förebygga att barn blir undernärda genom att utbilda ’gräsrots-hälsoarbetare’ som följer upp gravida mammor och nyfödda och uppmuntrar till amning. Men där detta inte finns blir barn ibland så undernärda att de behöver medicinsk hjälp, som här på sjukhuset i Amran där barnen får vård under en tid för att återhämta sig och samtidigt får lära sig om bra näring för barn.

Idag publicerade Rädda Barnen rapporten ’State of the Worlds Mothers’. Här listas utifrån olika kriterier vilka länder som det är bäst respektive sämst att vara mamma och att vara barn i. Sverige hamnar alltid bland de högst rankade i världen, för att Sverige genom åren satsat mycket resurser på mödra-och barnavård, utbildning, föräldraförsäkring och dagis.
Mammor i Sverige har det ’tredje-bäst’ i världen och Sverige är det näst bästa landet att vara barn i! Men sedan blir läsningen tyngre…
Av de 165 rankade länderna utgör 73 vad som brukar betecknas utvecklingsländer. Dessa länder står för 95% av barnadödligheten i världen.  Denna dödlighet hänger ofta samman med undernäring under barnets första 1000 dagar, alltså från graviditeten till tvåårsdagen, och är bakomliggande orsak till över 2,6 miljoner barns död – varje år. Denna siffra är ändå bara den dystra toppen av ett isberg. För även de barn som överlever perioder av svält får men för livet eftersom deras fysiska och mentala utveckling hämmas. De här barnen drabbas lättare av sjukdomar och presterar sämre i skolan.
För de värst drabbade länderna och regionerna innebär det här en ond spiral, som rent krasst översättas i en BNP-förlust för landet på 2 till 3 % per år. Globalt beräknas de direkta kostnaderna för undernäringen uppgå till mellan 20 och 30 miljarder dollar per år. Undernäringen begränsar således både barnens och ländernas utveckling.
Varför blir små barn så lätt drabbade av undernäring? Ofta på grund av att de inte ammas i tillräcklig utsträckning! Amningstraditioner skiljer sig stort mellan olika länder och där man ammar fullt ut de första 6 månaderna mår barnen mycket bättre. I Malawi till exempel, läggs de allra flesta barn till bröstet inom en timme efter förlossningen och ammas sedan ofta upp till två års ålder, jämfört med Mali där endast ett fåtal (27%) ammas exklusivt det första halvåret. Det här kan man ju ganska lätt göra något åt, och det är en positiv nyhet. Vi vet mycket om de viktigaste åtgärderna för att förbättra för barn: amning, förbättrad hygien, vitamintillskott och komplimenterande näring. De här insatserna är inte dyra, cirka 100 kronor per barn skulle det kosta. Utöver dessa enkla åtgärder måste man också se till att förbättra tillgången till läkare, sjuksköterskor, barnmorskor och andra hälsoarbetare –även för fattiga eller folk på landsbygden och i slumområden.

Men hälsoarbete kan också handla om att stötta flickor att gå i skolan. För mammorna som hamnar med sina barn på näringscentret i Amran är ofta alldeles för unga och har inte gått i skolan. Förutom att vara en grundläggande rättighet så är barn till utbildade kvinnor mer välnärda och allmänt vid bättre hälsa. När flickor går i skolan gifter de sig oftast senare vilket minskar risken för alltför tidiga graviditeter som kan skada modern. I Jemen gifter sig flickor väldigt tidigt och är detta en  väldigt bidragande orsak till att Jemen ligger 4 från ’botten’ på Barn-index. Kort sagt: där mammor mår bra-där mår barnen också bra!
Och så måste världens regeringar börja investera i barns och kvinnors hälsa! Vi är långt ifrån att nå millenniemål fyra och fem om att minska barnadödligheten och öka mödrahälsan men som vi sett är det inte på grund av bristande kunskap. Det enda som hindrar oss från att rädda de 2,6 miljoner barn som dör årligen är politisk vilja. Och det är den största tragedin av alla.
De rika länderna måste fortsätta stötta hälsoarbetet i utvecklingsländerna och utvecklingsländer måste fortsätta utbilda hälsoarbetare och fördela landets resurser för att garantera alla barns rätt till hälsa, utbildning och liv. Allt annat är ett svek mot våra barn.

Läs mer om Mothers´index

Eva Nordfjell i Saana i Jemen

Arkiverat under: Barnrätt, Hälsa, katastrofarbete, Utbildning Taggat med:, ,

På plats i Nairobi

7 maj, 2012 Av Rädda Barnen Lämna en Kommentar

Jag heter Josephine Carlson, nyss fyllda 30 och sedan ett par veckors på plats i Nairobi för att jobba med Rädda Barnens katastrofarbete här.

Jag utvecklade tidigt en stark önskan och driv om att lämna min trygga tillvaro hemma i Nyköping och se mig omkring i världen. När jag efter examen blev erbjuden ett jobb för engelska Rädda Barnens i Kabul, Afghanistan, tvekade jag inte en sekund. Det visade sig vara rätt beslut – jag blev kvar 2,5 år.

Sedan ett par månader tillbaka arbetar jag på Rädda Barnens humanitära avdelning, som del av ett team som ständigt står stand-by för att skickas ut i katastrof-situationer. Det kan innebära all från väpnade konflikter till plötsliga naturkatastrofer, men också mer långsamt framväxande katastrofer – som det som sker, just nu, på Afrikas horn, och i västafrikas Sahel-område, som bältet kallas som sträcker sig precis söder om Sahara.

För ett par veckor sedan anlände jag alltså till Nairobi, där mitt första uppdrag är att stödja vårt Somalia-program. Man befarar att den förestående regnperioden inte kommer vara tillräcklig och att läget för de redan hårt drabbade somaliska barnen och deras familjer därför riskerar förvärras igen. Jag berättar mer om detta i nästa blogg.

Ursprungligen kommer jag alltså från Nyköping – en liten sörmländsk kustpärla som större delen av året är ganska sömnig, men som på sommaren lever upp och tillsammans med sin omnejd erbjuder något som gör att jag inte riktigt kan sluta kalla det för ”hemma”. Trots att jag egentligen inte bott där de senaste tio åren, och trots att jag numera knappt känner igen någon under en promenad längs Storgatan. Men det är naturligtvis inte bara den vackra naturen som lockar mig tillbaka – i störst utsträckning beror det såklart också på att majoriteten av min fina familj och fantastiska vänner finns där.

Varför skriver jag om det, kanske ni undrar. Därför att jag tror att det är viktigt att komma ihåg sina rötter och var man kommer ifrån, framförallt med en sådan karriär jag valt. I en ständigt skiftande tillvaro ger det en trygghet som är svår att mäta med någon annan. Det är förvisso ett stort privilegium att hela tiden få möta spännande människor och uppleva nya kulturer, men också en ynnest att faktiskt ha något tryggt att återvända hem till. Många av de barn och familjer jag möter i mitt arbete har inte den möjligheten. De kanske är flyktingar, utan möjlighet att kunna återvända dit de kom från, eller gatubarn som lämnats att försörja sig själva bäst de kan.

Jag hoppas att den här bloggen kan uppfylla åtminstone två syften. Det ena är rent själviskt då jag hoppas att den kan hjälpa mig behålla kontakten med er där hemma – med mina rötter. Det andra är att försöka göra världen lite mindre genom att dela med mig av mina upplevelser, iakttagelser, möten, medgångar och frustrationer. Följ gärna med mig på min resa.

/Josephine Carlson, Rädda Barnen i Nairobi

Josephine Carlson, utsänd för Rädda Barnen i Nairobi

Josephine Carlson, utsänd för Rädda Barnen i Nairobi

Arkiverat under: katastrofarbete Taggat med:, , , , , ,

Ett lyckat projekt om ensamkommande ungdomars erfarenheter

2 maj, 2012 Av Rädda Barnen 1 Kommentar

Jag heter Jenny och är praktikant på regionkontoret i Umeå. Under våren har jag arbetat för att planera projektet Mötesplats för ensamkommande: Lyssna på oss. Det går ut på att under en dag bjuda in ungdomar från hela Västerbotten till Umeå – alltså ungdomar som kommit ensamma till Sverige och landat på olika ställen i Västerbotten. Anledningen till att detta projekt drogs igång är att en del vuxna har en tendens att anta vad ungdomarna behöver och inte behöver. Då kan man fråga sig om det verkligen stämmer eftersom de inte har frågat dem? Eller är det vad dem skulle prioritera i deras läge? För att få svar på våra frågor anordnades denna dag. (Tidigare har andra Mötesplatser genomförts i andra delar av landet)

I lördags den 28 april anlände ungdomarna vid elvatiden. Vi började med en lära-känna-varandra-övning så man fick lite koll på vilka vi alla var. Då vissa rest sedan 06.00 tog vi sen en lunch då ungdomarna och arbetsgruppen pratade och lärde känna varandra. Sen drog aktiviteterna igång och till en början mjukstartade vi med lite värderingsövningar som handlade om våra teman boende, gode man och inflytande. Detta gjorde att ungdomarna lärde känna varandra lite ytterligare och blev lite varma i kläderna. Vi fick även reda på både bra och dåliga erfarenheter vissa hade om sina gode män. Vissa historier gjorde oss mörkrädda. Efter detta så var det dags för workshop med olika roliga aktiviteter i syfte att få fram ungdomarnas historier och göra deras röst hörda på ett så bra sätt som möjligt. Våra aktiviteter var filmning, planschritning, skriva brev och musik.  Arbetsgruppen lyfte frågor som: Vad är viktigt? Vad spelar mindre roll? Vet jag vilka rättigheter jag har? Genom aktiviteten svarade ungdomarna på dessa frågor och lärde oss om vad de behöver och prioriterar.

Summan av dagen var mycket positivt och det allmänna intrycket var att ungdomarna hade roligt och tyckte att de lärde sig mer om sina rättigheter. Vi på Rädda Barnen känner att vi fått mycket mer kunskap och kraft att fortsätta kämpa för de ensamkommande barnen. Dessa barn är helt fantastiska och förtjänar bättre.

Den viktiga information som kommer att visas under dagen vill vi givetvis dela med oss av och har därför bjudit in politiker och andra beslutsfattare från de aktuella kommunerna i Västerbotten. Mötet äger rum den 10 maj och vi hoppas att det ska resultera i att våra erfarenheter från projektet sprids och att rätt saker prioriteras i framtiden.

/Jenny Westman

Arkiverat under: Barnkonventionen, Ensamkommande flyktingbarn Taggat med:, , , , ,
« Äldre Inlägg